Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturen 1926
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Litteraturen 1926.
Man kan, om man så vill, säga att det är betecknande för både den litterära
situationen i Sverige och för vårt folks lynne, att den enda händelse i 1926
års litterära krönika, som ådrog sig en verkligt stor uppmärksamhet, gjorde
detta av helt andra skäl än litterära. Den 11 november tilldelade Svenska akademien
George Bernard Shaw nobelpriset i litteratur för år 1925. Den sålunda utmärkte
lät under en hel vecka världen sväva i okunnighet om sina känslor inför
utmärkelsen. Ett meddelande att han skulle vägra att mottaga priset visade sig förhastat.
Först den 18 november tillkännagav Sha,\v att han ämnade mottaga priset, men
han förklarade samtidigt att han tänkte avstå prisets penningsumma till en fond,
som skulle tjäna till stöd för de litterära och konstnärliga förbindelserna mellan
Sverige och England; förvaltare av denna fond borde, enligt Shaws mening, bli
Svenska akademien eller svenske ministern i London. Shaws ställning till
nobelpriset blev i den svenska pressen föremål för både förstående, oförstående och
missförstående kommentarer. Sedan han emellertid underrättats om de former,
som borde iakttagas for penningprisets förvandling till den tilltänkta donationen,
meddelade S. svenske ministern i London frih. E. Palmstierna att han vore villig
att mottaga priset, penningar, medalj och diplom, men att han senare ämnade
överlämna kontanterna till frih. Palmstierna för skapande av den tilltänkta fonden.
Frih. Palmstierna vidarebefordrade meddelandet till Svenska akademien, som
omgående telegraferade sitt svar: S. hade så som akademien uppfattade situationen
förklarat sig villig att mottaga nobelpriset; pristagaren ägde att förfoga däröver
för alla lovliga ändamål och helt och hållet efter eget gottfinnande, utan att det
erfordrades någon särskild bekräftelse från Svenska akademiens sida. Därpå
bekräftade Shaw att akademien riktigt tolkat hans ståndpunkt, och affären kunde
anses utagerad. Den berömde författaren kom emellertid icke personligen till
prisutdelningen i Stockholm; vid Nobelfesten i Konserthusets stora sal den 10
december mottogs hans pris av engelske ministern, sedan Svenska akademiens
nobelkommittés ordförande, dr Per Hallström, hållit det övliga talet för pristagaren.
Akademiens årsdag firades den 20 december, varvid meddelades att årets
minnespenning präglats över Alfred Nobel, vilkens minne tecknades av fungerande
direktören, professor H. Schiick.
I början av året lockade Vecko-Journalen författarna till landets hittills, både
med hänsyn till deltagandet och till prissummorna största novellpristävlan.
Tävlingen utlystes redan den 27 december 1925 och tävlingen avgjordes den 13 juni 1926.
Icke mindre än 1,500 författare deltogo. Prisnämnden, som bestod av professor
Fredrik Böök, doktor Anders Österling och redaktör Torsten Fogelqvist, belönade
med första priset, 3,000 kr., en novell av kanslisekreteraren Helge Berglund;
novellens titel var Konsistorienotarien och den ingick i en längre novellcykel, »I
Fru Justitias förgård», vilken av Böök fick vitsordet att röja »en originell och
betydande författarbegåvning»; den förelåg i bokmarknaden till jul.
Den första vårboken kom redan i februari: Ernst Lundqvists »Succés», en
novellsamling, med vilken författaren firade sin sjuttioårsdag. Under samma
stilla månad utgav Ludvig Nordström en programskrift »Till alla Sveriges
litteraturintresserade», i vilken han propagerade för sina kända idéer. Vårens
bokmarknad saknade emellertid inte alldeles märkligare inslag; de båda mest obser-
— 104 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
