Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Litteraturen 1926
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
verade insatserna gjorde två tidigare föga
kända unga författarinnor. Astrid Väring
utgav en västerbottnisk ödebygdsroman med
motiv från 60-talets svältår, »Frosten», som
rönte mycket erkännande av kritiken. Stor
uppmärksamhet ägnades Gertrud Liljas
novellsamling »Den ensamma och andra
noveller», som föranledde Österling att hälsa
författarinnan som »en ny författarinna att
räkna med». Ragnar Holmströms vid
samma tid utgivna roman »Jonas Ödmarks
historia» befäste ytterligare de intryck av en
anmärkningsvärd litterär begåvning, som
H :s tidigare verk givit; på hösten utgav
samme författare en krönika, »Kråkslottet».
Den tidigare som skaldinna med stor
framgång debuterande Berit Spong vann på
hösten en betydande seger med en
berättelsesamling med huvudsakligen
allmogemotiv, »I Östergyllen». En välvilligt mottagen
skönlitterär debut gjorde Gösta Attorps
med en liten roman, »Barn av sin tid». Bo
Bergman gladde på hösten vännerna av sin
distingerade konst med en ny samling
noveller, »Min vän baronen». Höstens kanske
mest uppmärksammade roman hade Sigfrid Siwertz till upphovsman; hans breda
krönika »Det stora varuhuset», som tidigare gått som följetong i Svenska
Dagbladet, utkom i bokform och betecknades som författarens förnämsta verk efter
»Selambs». Hjalmar Bergman utgav en roman, »Jonas och Helen», om
vilken kritiken förklarade att det var »ett fullgott exempel på begreppet
berättarkonst». Annie Åkerhielm utsände en aristokratisk roman med titeln »Ett
gammalt slott». Ludvig Nordström förde »Peter Svensks historia» ett stycke
vidare med en delvis burlesk roman med titeln »Bonjourstriden». Elin Wägners
julroman var en allvarlig stockholmsskildring, »Natten till söndag». Ejnar Smiths
bidrag till julbokfloden utgjordes av en realistisk västkustskildring, »Tilleman
Kruse», medan Ernst Didring i »Mästerlotsen» gav ett nytt prov på sin
förtrogenhet med den stockholmska skärgårdsbefolkningens liv. Fabian Månssons halvt
vetenskapliga, halvt skönlitterära medeltidsepos, »Sancte Eriks gård», tillökades
på hösten med en tredje del, »Gråbrödraklostret».
Lyrikens unga blomstringstid varar ännu. På våren framträdde t. o. m.
äventyrsförfattaren Frank Heller som skald med en samling »Ballader till bröderna».
Pär Lagerkvist utgav »Hjärtats sånger» vid samma årstid och på hösten förelåg
bland en hel liten samling dikthäften Sten Selanders »Staden», Gunnar Mascoll
Silfverstolpes »Vardag» och Gustaf Ullmans »De goda minnena», samtliga för
sina upphovsmän särdeles typiska produkter. Verkligt uppseende väckte Birger
Sjöbergs strax före jul utgivna diktsamling »Kriser och kransar», i vilken Fridas
sångare likt Fröding en gång avslöjade den mörka och bittra grund över vilka
de lekande och blomstrande idyllerna i hans tidigare alstring vuxit upp; verket
— 105 —
George Bernard Shaw (f. 1856) erhöll 1925
års nobelpris i litteratur.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
