Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kulturhistorisk revy 1926. Av amanuens Axel Bagge - Den förhistoriska arkeologin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kulturhistorisk revy 1926.
Av amanuens Axel Bagge.
För de kulturhistoriska vetenskaperna — här tages endast hänsyn till
förhistorisk och medeltida arkeologi samt etnografi — var 1926 ett synnerligen
givande år.
Den förhistoriska arkeologien.
Utövarna av »spadens vetenskap» ökade under sina fältarbeten i skilda delar
av landet genom en rad delvis mycket märkliga undersökningar högst betydligt
vårt vetande om den svenska förhistorien.
Om vi begynna med stenåldern, kunna vi först notera tvenne utgrävningar av
stenkammargravar, den ena en s. k. långdös vid Örnakulla i Skabersjö sn, Skåne,
utgrävd av amanuensen B. Engström, den andra en gånggrift i Snöstorp sn,
Halland, undersökt av dr Folke Hansen. Örnakulladösen syntes vara orubbad, vilket
är en ganska sällsynt sak. Den av stora stenblock byggda gravkammaren var upp
till takstenen täckt av en jordhög begränsad av en 60 m. lång och 6 m. bred
rektangulär stenkedja (varav namnet »långdös» härleder sig).
Fynden ta sig icke mycket ut för världens ögon men äro för fackmännen
intressanta nog. Krukskärvor härrörande från ett tiotal lerkärl, flintstycken,
bärn-stensbitar, benfragment av människor och djur etc. utgjorde den skatt, som griften
dolde och som folkfantasien säkert hade tänkt sig mera lysande. Om
»Dys-se-stenen», som traktens folk kallade graven, hade åtskillig övertro varit i svang.
Så trodde man, att på platsen en gång i världen Skabersjö kyrka byggts, men
att jättarna sedan flyttat den till sin nuvarande plats en km. därifrån. Var gång
den stora stenen kände lukten av färskt bröd, vände den sig runt m. m. dyl.
Snöstorps gr av en var i motsats till den föregående svårt ramponerad genom
skattgrävning. Den sakkunniga utgrävningen blottade en ståtlig »gånggrift»,
vilka äro sällsynta i södra Halland. Därtill är denna grav den största i sitt slag,
som hittills påträffats söder om Västergötland, där våra största megalitgravar
ligga i Falbygden. »Skatten» var även här av torftigaste slag, krukskärvor,
bärn-stenspärlor o. dyl.
I Södermanland upptäckte kand. I. Schnell under fornminnesinventering icke
mindre än fyra nya stenåldersboplatser, alla med keramikförande kulturlager.
Även på Öland vid Tingsdal i Köping sn upptäcktes en stenåldersboplats av
amanuensen K. A. Gustawson. Den är märklig så tillvida, att den är den första och
enda keramikförande boplats man känner från Kalmar län. Därmed synes början
vara gjord att fylla den gapande lucka, som hittills funnits mellan de jämförelsevis
rika östsvenska boplatsområdena i Blekinge och på Gotland å ena sidan samt i
Östergötland, Södermanland, Uppland å andra sidan.
En av årets mera sensationella utgrävningar faller inom bronsålderns tidsepok.
Vid Lugnaro nära Båstad i Halland ligger en stor gravhög, under sommaren
utgrävd av dr F. Hansen. Under den mäktiga jordmanteln låg ett manshögt
stenröse, i Vars södra kant man fann en liten av fyra hällar och takhäll bildad
— 108 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
