Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kulturhistorisk revy 1926. Av amanuens Axel Bagge - Den förhistoriska arkeologin - Den medeltida arkeologin - Svenska arkeologiska undersökningar i utlandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ort och ställe om de olika folkgruppernas (svenskar, finnar, lappar) inbördes
förhållanden och framför allt deras inbördes ålder i dessa nordliga trakter. Den
huvuduppfattning, Hallström genom sina iakttagelser under denna resa fått
ytterligare bekräftad, är den, att ordningen i ålder mellan stammarna på
norrbottenskusten är lappar, svenskar, finnar. Överkalixbygden ligger som en yttersta utpost
i norr av den svenska bebyggelsen, som synes ha sina rötter långt ner i heden tid;
nordligaste norrlandskusten är alltså urgammal svenskbygd. »Kvänerna», som
finska forskare under senaste tiden sökt göra till finnar, anser Hallström snarare
vara de svenskar, som under vikingatiden bebodde de nordbottniska älvarnas nedre
lopp; just Kalixbygden torde vara centralhärden för dessa gamla svenska
»kvä-ner». Även de mystiska »B ir karlarne», som från 1300-talet till 1600-talet figurera
i gamla dokument som fast organiserade köpmän på övre norrlandskusten, anses
av H. vara svenskar, ursprungligen i förkristeri tid härstammande från den gamla
mälarhandelsstaden Birka och ej, som den finske forskaren dr Jaakkola anser,
finnar från Birkala i Satakunta. Hallströms andra nordlandsresa i augusti—
oktober avsåg mera rent arkeologiska forskningar. Dess huvudresultat äro dels
ett framhävande av betydelsen av stenåldersboplatserna i de egentliga
fjälltrakterna och deras sammanhang med de östsvenska boplatsernas kultur, dels ett
fastställande av den ursprungliga gränsen mellan lappar och svenskar till en linje,
som i stort sett går ifrån S. Tärna korsande Vindelälven fram emot Bottniska
vikens norra ända.
Den medeltida arkeologien.
Av årets arkeologiska undersökningar rörande minnen från medeltiden är väl
den förnämsta amanuensen J. Nihléns utgrävning av Kalvskinnshuset i Visby.
En gammal tradition berättar, att den svenske kungen Birger Magnusson år 1312
av Visby borgare begärde mark till uppförande av byggnad. Då hans önskan
mötte motstånd, prutade han ned den till att gälla endast så stor bit mark, som
täcktes av ett kalvskinn, vilket han också fick. Han lät nu klippa ett kalvskinn i
tunna remsor och inhägnade därmed ett område stort nog att rymma ett kungligt
palats, detsamma vars rester nu blottats. Det användes av honom och andra kungar
tills Visborgs slott byggdes, då det övergick till köpmännen, som använde det till
börs och allmänt packhus. Redan under 1600-talets senare del var det alldeles
förfallet. På 1840-talet byggdes det boningshus, som ännu står kvar på platsen,
och därmed bortsopades de sista spåren av det forna kungshuset. Årets
utgrävning har visat oss lämningarna efter en välvd källarvåning eller hall, 42 m. lång
och 21 m. bred, som varit treskeppig och haft 24 valv. De arkitektoniska detaljer,
som kommit i dagen, bestyrka sägnens uppgift, att huset byggts i början av
1300-talet. Att det varit den svenske kungens palats, som traditionen påstår, behöver
ej betvivlas.
Svenska arkeologiska undersökningar i utlandet.
Även utom landet voro svenska arkeologer under året i verksamhet nämligen
vid Asine i Grekland, där 1926 års kampanj förde de redan år 1922 på svenska
kronprinsens initiativ igångsatta utgrävningarna till ett lyckligt slut.
— 111 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
