Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Konstlivet 1926. Av Gustaf Näsström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Konstlivet IQ2Ö.
Av Gustaf Näsström.
id en återblick på svenskt konstliv under 1926 frapperas man genast av en
kraftig aktion att göra svensk konst känd utom landets gränser. Det
förefaller som om de svenska framgångarna på konstindustriutställningen i Paris
1925 verkat eggande på den nationella självtilliten inte bara ifråga om
konsthantverk utan också med avseende på måleri och skulptur. Det är också i första
rummet den unga svenska målarkonsten, som på utländsk botten tillvunnit sig
smickrande uppmärksamhet och erkännande.
Under årets första månader anordnades under professor Oscar Björcks erfarna
och smidiga ledning utställningar av svenskt måleri från de senaste 40 åren i
Hamburg, Liibeck och Berlin. I mars öppnades på Svensk-franska konstgalleriets
föranstaltande en utställning av modernt svenskt måleri i Whitechapel Art Gallery
i London. Tyvärr grumlades dess effekt av en irriterad pressdiskussion rörande
en londonsvensk konstnärs alltför omfattande representation i den för övrigt väl
ensidigt sammanförda kollektionen. Sverige var även företrätt på internationella
utställningar i Dresden, Miinchen och Venedig. Mindre expositioner av måleri
och grafik voro anordnade i Amsterdam, Buenos Ayres och Budapest. En
segerrik konstnärlig utrikespolitik har också att anteckna de lagrar, professorerna
Ragnar Östberg och Carl Milles skurit i London.
Bakom detta trägna framträdande inför utländsk publik låg otvivelaktigt ett
tämligen nyvaknat medvetande om att vårt svenska måleri upplever en glanstid.
Det oroliga, stundom affekterade sökande, den intensiva brottning med
stilproblemen, som under påtagligt inflytande från moderna franska målare präglade tiden
under och närmast efter världskriget, har avlösts av en markant tendens att återgå
till ett realistiskt måleri, som endast i obetydlig grad utnyttjar de lärdomar,
expressionism och kubism kunde ha givit. Denna nyorientering, som i nordisk
konsthistoria torde ha sin närmaste motsvarighet i danskt måleri från 1800-talets förra
hälft, är en parallellföreteelse till en allmäneuropeisk moderiktning, vars program
sammanfattats i det tyska slagordet »die neue Sachlichkeit». Dessa förändrade
signaler, som läto höra sig redan 1925, klingade under 1926 med full styrka i
synnerhet inom den krets av unga målare, som tidigare gått fram under namnet
»Falangen». På en helt annan front stod i stort sett en konstnärsgrupp, som
i mars framträdde i Liljevalchs konsthall under den något skämtsamma
beteckningen »Optimisterna». Ehuru inom sig mycket heterogen präglades denna
sammanslutning av en viss stilisering och antinaturalistisk inriktning. Längre till
vänster, d. v. s. närmare naivism och expressionism, stodo »Nio unga», som i maj
utställde i konsthallen, under det däremot den s. k. »Uppsalagruppen», som i
oktober fyllde samma lokal, på flera håll fullföljde modererat realistiska
akademitraditioner på ett sätt, som erinrade om motsvarande tendenser inom f. d. Falangen.
Vid Nationalmuseum utnämndes f. professorn Osvald Sirén till den efter
över-intendenten Gauffin lediga posten såsom intendent för skulptur- och
målningssamlingen. Museets moderna sal genomgick under året en grundlig förändring ifråga
om dels väggbeklädnaden, dels föremålens hängning och placering. Därvid in-
— 115 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
