Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teatern 1926. Av Anders Österling - Teateralmanack 1926 - Stockholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
glansfull avslutning åt spelterminen. Däremot medförde höstsäsongen en
påfallande avmattning för nationalscenen både i fråga om repertoar och spel; det enda
som här bör ihågkommas är Tora Tejes virtuosa lady i Maughams Societet, ett
annars likgiltigt stycke, och Signe Kolthoffs livfulla värdshusvärdinna i Goldonis
klassiska lustspel.
Vid årets början fortsatte det Ranftska bolaget ännu sin dramatiska verksamhet
på Vasateatern, som dock trots ärliga ansträngningar icke blev pågon stabiliserad
ersättning för den brunna Svenska teatern. En sådan skapades först genom
öppnandet av den nya Oscarsteatern under ledning av Brunius-Ekman. Denna scen
invigdes löftesrikt med Hj. Bergmans Dollar och framförde därefter sin stora
trumf med Andrejevs Han som får örfilarna, vilket stycke dock icke trots Gösta
Ekmans talang här vann någon större seger. Däremot höll sig Lindorms Moloch
länge kvar, mest på grund av ett par ypperligt spelade karaktärsskisser. En
välkommen och med rätta uppskattad insats gjordes här med Skolteatern, en serie
program speciellt inspelade för skolungdom och inledd av Gyllenborgs
Svenska sprätthöken, framförd i utmärkt form. Rörelsen fick tack vare skolornas
intresse en betydande anslutning och är ett av de mest sympatiska nyhetsdragen
i årets teaterfysionomi.
Den som experiment intressantaste insatsen i Stockholms teaterliv var
emellertid den av Ernst Eklund och Per Lindberg ledda Konserthusteatern, som under
hösten hann framföra fyra ståtliga program. Antonius och Cleopatra blev i denna
föreställning ett bländande uppbåd av estetiska syneffekter, märkligare som
utstyrsel än som spel. Till Damaskus III och Benaventes Marionetterna ställdes
regissörens begåvning inför nya problem, sinnrikt om också icke övertygande lösta.
Hamletföreställningen, som form visserligen den minst originella, motsvarade
kanske bäst de önskemål man velat förbinda med en folkscen av detta slag, låt vara
att framgången i detta fall främst vilade på den norske gästen Schanches
mästerliga rollskapelse. De akustiska svårigheterna visade sig i det hela något mindre
än befarats och böra ytterligare kunna övervinnas genom ökad talkultur. Däremot
torde^de tekniska hindren i längden bliva tröttande för såväl skådespelare som
publik. Hur som helst har Konserthusteaterns entusiastiska arbete givit färg och
fläkt åt detta teaterårs senaste månader.
Av bättre föreställningar från övriga scener kan slutligen omnämnas
Komedi-teaterns förtjänstfulla presentation av Synges irländska komedi Hjälten på den
gröna ön. I fråga om importen av utländska stycken gäller annars detta år liksom
tidigare, att det medelmåttiga väljes hellre än det karaktärs fulla, och att det
tillfälliga internationella marknadsvärdet föranleder många psykologiska misstag.
Teater almanack 1926.
Stockholm.
Kungl. Teatern:
18/1 Pelle as och Mélisande, lyriskt
drama i 5 akter av Maurice
Maeter-linck. Musiken av Claude Debussy.
Regi : Gustaf Bergman.
5/2 Hovkapellets
400-årsjubile-u m.
9/4 N e r o, lyrisk tragedi i 4 akter. Text
och musik av Arrigo Boito. Regi:
Gustaf Bergman.
11/5 Den sköna Helena, operahuffa i
3 akter av Henri Meilhac och Ludovic
Halévy. Musiken av Jacques
Offen-bach. Regi: Gustaf Bergman,
21/9 Minnen, balettscen i 1 akt av Louis
Sparre. Musik: kompositioner av Jean
— 120 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
