Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Musiklivet i Sverige 1926. Av M. Pergament
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Till invigningen av Konserthuset i Stockholm.
Bilden tagen vid det tillfälle, den 28 november, då porträttmedaljongerna av häradshövding W. Philipson
och advokat E. Lidforss avtäcktes. I främsta raden från vänster: skulptören I. Johnsson, advokat E.
Lid-forss, häradshövding W. Philipson, prins Eugen och president E. Marks v. Wurtemberg. I bakgrunden
synas bl. a. gen.-dir. I. Tengbom, bankdir. O. Rydbeck, violinisten Sven Kjellström och gen.-dir. P.
Södermark. (Se text nästa sida.)
En märklig händelse inom Sveriges musikliv och tillika ett omisskänligt tecken
på att den svenska musikforskningens anseende stigit var doktor Gunnar Jeansons
utnämning till docent i musikhistöria vid Stockholms högskola. Doktor Jeanson
hade kort förut för vinnande av doktorsgraden försvarat sin avhandling om
August Söderman — ett verk präglat av utomordentlig sakkunskap och gedigen
musikanalytisk konst. Med denna utnämning upprättades i vårt land den första
docenturen i musikhistoria såsom självständigt ämne.
Under Hugo Alfvéns ledning företog Svenska sångarförbundet sin tredje
framgångsrika utländska färd, denna gång med Wien som yttersta mål. Stockholms
körförbund deltog i sång- och musikfesten i Åbo, flottans musikkår ställde kosan
så långt som till Amerika, medan 25 svenska tonsättare och 12 svenska artister
bidrogo till den svenska musikfesten i Kiel, som omfattade en kyrkokonsert, två
orkesterkonserter samt en kammarmusikkonsert.
Musiklivet på den svenska landsorten hade även 1926 att kämpa mot ekonomiska
svårigheter. Stora teatern i Göteborg, som tyvärr icke lyckades utestänga den
otrevligaste av alla åskådare — fattigdomen —, arbetade dock med friskt mod vidare.
Bland de framförda nyheterna var Puccinis Manon Lescaut mest betydande.
Göteborgs symfoniorkesters konstnärliga öde låg även under 1926 i Tor Manns hand.
— 131 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
