Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya rön av den fysiska forskningens pionjärer. Av Ansgar Roth - Kolloiderna - molekylernas levande modeller - Den experimentella atomforskningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mystiska mekanism, vars verkliga orsak
ännu är höljd i dunkel. När professor
Zsig-mondy på den senaste nobeldagen mottog
det kemiska priset för 1925 för sina
banbrytande undersökningar, förklarade
vetenskapsakademiens sekreterare att han kände
sig förvissad om hela den vetenskapliga
världens enstämmiga bifall. Och däri
misstog han sig säkerligen icke.
Den experimentella
atomforskningen.
Professorerna James Franck, Göttingen,
och Gustaf Hertz, Halle, vilka delat
nobelpriset i fysik för 1925, ha fått den
förnämliga belöningen för sin »upptäckt av
lagarna för stöten mellan en elektron och
en atom», varigenom experimentella bevis
erhållits för riktigheten av Bohrs
grundantaganden rörande atomernas byggnad.
Bohrs atommodell har ofta liknats vid ett
planetsystem i miniatyr; centralkroppen är
den positivt laddade tunga kärnan, och
planeterna motsvaras av de kringvirvlande
negativa elektronerna. Men liknelsen haltar.
Varje elektron har till sin disposition en
följd av noga bestämda banor på olika
avstånd från centrum, en hel rad av över
varandra belägna »våningar». I sitt normala
»viloläge» uppehåller sig elektronen i den
understa våningen. Dess energi har där sitt
minsta värde. Men om den stimuleras, t. ex.
genom bestrålning med ljus, så slungas
elektronen upp i någon av de övre
våningarna eller kastas kanske helt och hållet ut
från atomen. Energiens tillväxt är enligt
Bohrs teori exakt lika med det
energikvantum, som tillförts med ljusstrålen, och man säger därför att ljuset absorberas
av atomen.
Men elektronen trivs icke länge i sin nya bostad. Den faller snart tillbaka på
sin vilobana, antingen direkt eller i olika etapper, varvid den åter frigjorda energien
emitteras i form av ljus. Den utsända strålningens frekvens är lika med
elektronens energiförlust, dividerad med »Plancks konstant» (Bohrs
frekvensvillkor). Varje spektrallinje uppstår således vid den språngvisa övergången mellan
två elektronbanor, och dess intensitet bestämmes av det antal atomer, inom vilka
den ifrågavarande övergången samtidigt äger rum. Enligt äldre uppfattning måste
atomens energi kontinuerligt ändras vid strålningen. I Bohrs teori sker emis-
Professor The Svedberg, Uppsala,
som tilldelades 1926 års nobelpris i kemi för sina
arbeten rörande dispersa system. s. är född 1884
och blev professor i fysikalisk kemi vid Uppsala
universitet år 1912.
— 135 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
