Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Nya rön av den fysiska forskningens pionjärer. Av Ansgar Roth - Kosmiska gammastrålar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
- Kosmiska gammastålar.
Den ovan berörda frågan om materiens utveckling från lättare till tyngre eller
från tyngre till lättare element har livligt diskuterats i samband med de
av W. Kolhörster och R. A. Millikan uppdagade s. k. ultra-X eller
supergamma-strålarna. Tillvaron av en ytterst »hård», d. v. s. högfrekvent och genomträngande
strålning vid jordytan har länge varit känd och stammar otvivelaktigt till största
delen från radioaktiva mineral i jordskorpan. Men denna gammastrålning måste
hastigt avtaga med höjden över havet. I stället fann Kolhörster (1914), att
strålningen vid nio kilometers höjd är åtta gånger kraftigare än vid jordytan och
samtidigt vida hårdare. Dessa av kriget avbrutna undersökningar återupptogos
(1922) av Millikan, som uppsände ballonger till nära 16 kilometers höjd, vilka
likaledes registrerade en växande »höjdstrålning». Vid mätningar i tvenne
bergssjöar nära Mount Whitney i Kalifornien, Förenta staternas högsta berg, fann
Millikan (1925) att strålarna äro verksamma på ett djup av över 20 meter under
vattenytan, vilket motsvarar ett blyskikt av två meters mäktighet. Därmed bör
jämföras att de hårdaste röntgenstrålarna kunna forcera ett blypansar av omkring
en centimeters tjocklek. Våglängden av Millikans mest extrema strålar har
beräknats till en femtiondedel av de mest genomträngande gammastrålarnas. Om
de förra ha samma ursprung som de senare, måste den nyfunna strålningen således
utsändas från något på jorden obekant* aktivt ämne med mycket högre atomtal
än uranium. Eller alstras den vid en transmutation av motsatt art, som kanske
också ger upphov till högfrekventa strålar, t. ex. vid bildandet av helium ur väte
eller väte ur — etern.
Det förefaller föga troligt att dylika processer äga rum i »stratosfären»,
lufthavets yttersta skikt. Strålningens källa ligger förmodligen långt utanför jorden.
Den engelske fysikern J. H. Jeans antager, att solens och stjärnornas inre utgöres
av radioaktiva element, vilkas atomvikt vida överträffar urans, ehuru
himlakropparnas lysande gashöljen bestå av även på jorden kända lättare inaktiva ämnen.
Men den vid de energirika radioaktiva processerna alstrade strålningen når i
allmänhet icke fram till gasklotets yta; den absorberas på vägen. Så är åtminstone
fallet i vår sol, som är jämförelsevis kompakt. Däremot kunna möjligen de ytterst
glesa röda jättestjärnorna släppa igenom någon del av den inre strålningen. Mera
sannolikt är dock, att Millikans genomträngande strålar komma från
gasnebulo-sorna, vilkas täthet är så ringa att de äro nästan helt genomskinliga för så
högfrekvent strålning.
Observationerna visa att strålningen icke växlar med tiden på dygnet och
således icke härrör från solen. Däremot anser sig Kolhörster ha konstaterat såväl
dagliga som årliga perioder, beroende av Vintergatans och vissa
stjärnbilders ställning på himlen. En ung svensk astronom, Axel Corlin i Lund, har funnit
ett samband mellan Kolhörsters perioder och en viss klass av föränderliga stjärnor
(Mirastjärnorna), unga och energiska jättesolar vilka ännu befinna sig in statu
nascentis. Dessa iakttagelser stå i samklang med en fantasifull hypotes av Nernst,
som förlägger. de kosmiska strålarnas ursprung till Vintergatans nebulosor och
töckenstjärnor, vilka antagas vara säten för våldsamma radioaktiva explosioner.
Enligt Jeans är den radioaktiva strålningen emellertid otillräcklig för att
underhålla soljättarnas slösaktiga levnadssätt. De måste tära på kapitalet, d. v. s. den
materiella massan, som långsamt men säkert smälter ihop därigenom att en del
— 141 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
