- Project Runeberg -  Svenska Dagbladets Årsbok / Fjärde årgången (händelserna 1926) /
272

(1924-1944)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det engelska imperiets konstitution

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

litiska väderskiften världen runt, får uttryck i att imperiekonferensens stora
resolution inledningsvis förklarar, att »intet skulle vara att vinna genom ett försök
att skriva en konstitution för det engelska imperiet». Vad som emellertid
ovillkorligen krävdes, var en definition på de självstyrande koloniernas ställning, sådan
att den på samma gång kunde tillfredsställa de mest rikstrogna dotterväldenas
uppfattning såsom Nya Zeelands, dels vinna instämmande från även den tämligen
öppet seccessionssträvande premiärministern för Sydafrika, boernationalisten
general Hertzog, vars parti hade republik på sitt program med tydlig spets mot imperiet.
Det blev emellertid möjligt att finna en formel, som erhöll den sistnämndes fulla
instämmande och mot vilken endast ganska dämpade farhågor ännu hunnit
framkomma, så t. ex. från Kanadas östligaste och äldsta provinser, vilka frukta att se
sina intressen åsidosatta av de övriga, om det kanadensiska förbundsparlamentet
erhåller rätt att utan förbehåll av engelska parlamentets sanktion ändra Kanadas
konstitution, vilken formellt är en lag, beslutad av engelska parlamentet. Ulsters
missnöje med ändringen i kungatiteln är en annan historia.

Sagda formel betecknar »the Dominions» såsom autonoma samhällen
(com-munities) inom det engelska imperiet, likställda och i intet hänseende underordnade
varandra vare sig beträffande inre eller yttre angelägenheter, ehuru förenade
genom en samfälld trohetsplikt (allegiance) mot kronan och fritt sammanslutna
såsom medlemmar av det engelska statsförbundet (the British Commonwealth of
Nations). Icke minst för att belysa karaktären av det historiska aktstycke, från
vars början dessa grundläggande ord lånats, må här det närmast följande återges:

»Om en utlänning skulle söka förstå det engelska imperiets karaktär med ledning ensamt
av ovanstående formel skulle han vara frestad att tro, att den avfattats snarare för att
omöjliggöra -ömsesidigt intrång än för att underlätta ömsesidig samverkan. En sådan kritisk
uppfattning skulle emellertid innebära fullkomlig okunnighet om de historiska förhållandena.»
Längre fram säges det att »varje självstyrande del av imperiet är nu helt och hållet herre
över sitt öde. I verkligheten om också icke alltid rent formellt är den icke utsatt för någon
som helst maktutövning».

Dessa ord gälla Kanada, Newfoundland, Australien, Nya Zeeland, Sydafrika
och Irländska fristaten. Rörande Indien har konferensen kunnat nöja sig med en
hänvisning till bestämmelserna i lagen om Indiens styrelse av 1919.

Den nyss citerade hänvisningen till motsättningen mellan rådande former och
de självstyrande väldenas verkliga frihet från någon överordnad bestämmanderätt
utfylles med förklaringen att rådande administrativa, legislativa och judiciella
former ej helt och hållet överensstämma med den definition, som givits på en
självstyrande riksdels autonomi. Detta berör först och främst de hittills
existerande generalguvernörernas ställning. Härvidlag sker den enda egentliga reella
förändringen. Hitintills ha dessa, utnämnda av engelska regeringen i närmaste
samförstånd med konungen, i respektive dottervälden företrätt både konungen
och vad utlandet hittills varit vant att betrakta som »riksregeringen». Men ehuru
denna sedan länge icke skulle ha funnit tillrådligt att öva minsta tvång på
exempelvis Kanadas politik är det först nu som den uttryckligen sidoordnas de
övriga regeringarna såsom »Hans Majestäts regering i England» bredvid »Hans
Majestäts regering i Kanada». Hädanefter kommer generalguvernörerna att
representera monarkens person och i alla hänseenden gentemot vederbörande regering
företräda honom. Med detta följer att förbindelserna mellan de olika regeringarna

— 272 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:04:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svda/1926/0274.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free