Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det ekonomiska läget i utlandet. Av redaktör E. Klarin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det ekonomiska läget i utlandet.
Av redaktör E. Klarin.
id 1926 års ingång gingo de ledande finansmännens uttalanden både i Förenta
staterna och England i optimistisk riktning. De engelska storbankernas chefer
höllo vid stämmorna strax på nyåret långa anföranden fyllda av
förhoppningar. England hade kommit »runt om hörnet», återgången till guldet hade
genomförts utan några större svårigheter, arbetslösheten började minskas och större
livaktighet på skilda områden hade inträtt. Den deflation, som guldets återinförande
medfört, hade man genomlidit, vågdalen var passerad och det bar nu åter uppåt.
Det är ju möjligt, att dessa förhoppningar skulle ha kunnat uppfyllas, om
arbetsfred fått råda. Nu utbröt i stället den svåraste arbetskonflikt England någonsin
genomkämpat och dess deprimerande verkningar sträckte sig långt utanför landets
gränser. Förenta Staternas förhoppningar gingo däremot väl i uppfyllelse och
det var först vid årets utgång som en viss avmattning inträdde på vissa ekonomiska
områden. För övrigt präglades året av en avgjord förbättring i Tyskland, stor
oro i fråga om ett flertal europeiska valutor, men dessutom av ett begynnande
internationellt samarbete som lovade gott för framtiden.
De första månaderna av året syntes ge de engelska finansmännen rätt. Den
engelska järnmarknaden företedde tendenser till förbättring och en viss
uppryckning framträdde inom flera industrier. I viss grad var dock förbättringen av
konstlad natur, i det att staten för att avhjälpa arbetslösheten trädde in som
industriens understödsgivare. Board of Trade ställde i februari ett trettiotal miljoner
pund till exportindustriens förfogande och staten lämnade vissa industrier hjälp
genom att ställa garantier på 75 miljoner pund. Bomullsspinnerierna hade det
emellertid svårt ställt, och de under året oavbrutet fortsatta inbördes striderna i
Kina samt den japanska konkurrensen nedsatte i betänklig grad den engelska
exporten till yttersta östern av bomullsvaror. Så småningom mörknade emellertid
situationen för övrigt, då det visade sig omöjligt att på underhandlingarnas väg
få en överenskommelse till stånd inom gruvindustrien. För att underhandlingarna
i lugn skulle kunna fortgå hade staten ända sedan augusti 1925 beviljat
kolindustrien understöd under en tid av nio månader framåt, alltså intill den 1 maj 1926.
Inalles uppgick denna subvention till 23 miljoner pund. Underhandlingarna
strandade dock, kolstrejken utbröt vid maj månads ingång och åtföljdes av en
generalstrejk den 4 maj, ämnad att sätta samhället i gungning. Detta försök mötte
emellertid ett mycket kraftigt motstånd, som visade hur sunt det engelska samhället
dock i grunden är. Redan den 12 maj måste den fullständigt misslyckade
storstrejken avblåsas, men kolstrejken blev däremot så mycket långvarigare. Först
mot slutet av november, sedan striden pågått i 29 veckor, blev den av
gruvarbetareförbundets styrelse avblåst som riksstrejk, sedan styrelsen gått med på
distriktsavtal. Arbetarna hade då redan i stort antal återgått till sina gruvor och den
hårdnackade konflikten slutade med arbetarnas nederlag. Först från och med
den 2 december kan man anse att arbetet upptogs över hela linjen.
Kolstrejken hade sålunda pågått under 7 månader och kostade landet enorma
summor. Olika beräkningar gjordes och man kom därvid upp i så högt belopp
som 500 miljoner pund. Anmärkningsvärt är att den engelska valutan trots den
— 275 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
