- Project Runeberg -  Svenska Dagbladets Årsbok / Fjärde årgången (händelserna 1926) /
279

(1924-1944)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det ekonomiska läget i utlandet. Av redaktör E. Klarin - Interallierade skulduppgörelser och valutornas svängningar

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

vande. I april träffade den franske ambassadören i Washington Bérenger ett
preliminärt avtal med den amerikanska skuldkommissionen om betalningar under
62 år, börjande med 25 miljoner dollar per år under de första fem åren. Därefter
skulle beloppen gradvis ökas till 125 miljoner, vilken annuitet skulle erläggas från
och med det sjuttonde året till dess skulden slutbetalats. Totalskulden inklusive
räntor beräknades till 4,025 miljoner dollar, men alla inbetalningarna enligt
förslaget skulle sammanlagt komma att uppgå till c:a 6,620 miljoner dollar. Beräknar
man emellertid nuvärdet av dessa betalningar efter Ay2 % ränta och amortering
får man ett belopp av 1,978 miljoner, som ej fullt motsvarar hälften av den ovan
angivna totalskulden. Då Caillaux i september 1925 skylde över sitt misslyckande
i Washington genom ett provisoriskt avtal, träffade han uppgörelse om
årsbetal-ningar på 40 miljoner dollar under 5 år. Den nya överenskommelsen var därför
ur fransk synpunkt så tillvida bättre som de första fem årsbetalningarna alltså
skulle reduceras med 15 miljoner dollar per år. Emellertid gjorde sig i Frankrike
en stark opinion gällande mot denna preliminära överenskommelse, som hade foga
utsikt att förbehållslöst antagas. I juni godkändes i Washington i representanternas
hus det franska avtalet, men i Frankrike hade vid årsskiftet frågan icke varit uppe
vare sig i deputeradekammaren eller senaten.

Icke heller den 1925 mellan Caillaux och Churchill avslutade preliminära
överenskommelsen beträffande reglerandet av franska krigsskulden till England blev
under året ratificerad. Redan i september 1925 hade ett avtal träffats, vilket
emellertid vid de båda finansministrarnas möte 1926 ändrades så att annuiteterna, ifrån
att förut ha för de första fem åren varit fastställda till 3 miljoner pund, nu
skulle stiga från 4 till 12 y2 miljoner pund, vilken senare annuitet därefter skulle
hållas i 26 år, varefter under de resterande 31 åren skulle betalas 14 miljoner pund
årligen. Skuldens hela nominella belopp beräknades till 653 miljoner.
Annuiteter-nas sammanlagda summa utgör 799 miljoner, som omräknat efter A y2 % ger
ett nuvärde på 264 miljoner pund, vilket betyder en nedskrivning av skulden till
44 procent. För 53 y2 miljoner pund av den ovannämnda skuldsumman på 653
miljoner ställde nämligen Frankrike redan under kriget säkerhet i guld, som
deponerades i London. England har för övrigt åter upprepat sin försäkran att ej
av sina krigs fordringar hos de forna allierade kräva mera än vad landet självt
skall betala till Amerika.

Ehuru icke någon verklig stabilitet på den franska valutan kan väntas, förrän
avtal om krigsskulderna ratificerats å ömse sidor, undergick dock francen under
höstmånaderna en betydande förbättring efter det kaos, som rådde under
sommaren 1926. Det var de ständiga regeringsskiftena och politiska striderna, som
sakta men säkert drevo ned den franska valutan från 14: 10 kr. per 100 franc vid
årets början till lägst 8 kr. i juli, sedan Herriot gjort sin kortvariga kupp. I
London noterades då över 240 franc per pund. Sedan Poincaré lyckats få till stånd
sin samlingsministär, inträdde en varaktig förbättring, som tidvis gick i så snabb
takt, att den förorsakade allvarliga farhågor i Frankrike. Vid årsslutet hade valutan
stigit till 14:90 kr. per 100 franc, en förbättring alltså på c:a 90 procent.
Poincaré inriktade sin politik på en höjning av valutan utan att säga hur långt
han ville gå, genomdrev en hel del nya skatter och reformer i budgeten och
återuppväckte förtroendet till valutan, varigenom kursen drevs upp dels av hausse-

— 279 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:04:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svda/1926/0281.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free