Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den kinesiska oron. Av fil. lic. Daniel Olsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig genom hela norra Shansi ända bort mot Gula floden. Shansiguvernören Yen Hsi-shan
biträdde nu också alliansen mot kuominchun. Inför denna övermakt kunde dessa icke hålla
sina ställningar. En del av trupperna enrollerades i Yens armé, och. återstoden ha av allt
att döma retirerat in i Kansu. Att de ingalunda varit fullständigt upprivna, bevisas dock av
deras förnyade aktivitet några månader senare i samband med Feng Yii-hsiangs återkomst
från Moskva. Enligt en uppgift, som visserligen är svår att kontrollera, skulle han den 9 okt.
ha återtagit befälet över sina gamla trupper, som nu från Kansu inryckte i Shensi, där Sianfu,
som belägrats i 6 månader undsattes, och i slutet av november stod denna armé vid Honans
västgräns med närmaste uppgift att uppnå förbindelse med Kanton-trupperna i provinsen
Hupeh.
Ty medan ovan relaterade händelser timade i norr, hade i Sydkina högst överraskande
omkastningar ägt rum, vilka för Kinas närmaste framtid torde komma att få den största
betydelse. I detalj äro dessa händelser svåra att följa, då det behövliga materialet brister.
Emellertid synes våren 1926 den antikommunistiska fraktionen av kuomintang-partiet varit
vid makten i Kanton, vars ledare var den från de sista striderna kände general Chiang
Kai-shek (nära anhängare till den i mars 1925 avlidne Sun Yat-sen). I syfte att åstadkomma en
diversion av de stridskrafter, som i norr bekämpade kuominchun, igångsattes sommaren 1926
förmodligen i välvilligt, om också passivt, samförstånd med provinserna Kweichow och Yiinnan
en militärexpedition mot Wuhan (d. v. s. de tre syskonstäderna Hankow, Hanyang och
Wuchang), Wu Pei-fus militära högkvarter vid mellersta Yangtse1). Vårens antiryska
stämning i Kanton synes emellertid ha varit ganska tillfällig, och den mot norr detacherade armén
fick sin karaktär och troligen också sin styrka av ett starkt rödryskt inslag. Tack vare större
stridsduglighet men i rätt stor utsträckning också tack vare förräderi av Wu Pei-fus
förtroendemän fick denna expedition stora framgångar. Hunan, där kuomintang-partiet alltid
haft stora försänkningar, var snart vunnet, och Hankow samt den viktiga Hanyang-arsenalen
togos i augusti. (Wuchang föll först i oktober efter 40 dagars belägring.) Wus trupper
retirerade snart in i Honan, varefter större delen av den viktiga Hupehprovinsen hade
erövrats. Sedan mindre styrkor sänts att hålla gränserna i norr och väster ■— enligt en visserligen
svårkontrollerbar uppgift skall den opålitlige Szechuanguvernören Yang-Sen omkring den 1
dec. ha övergått på kantonesernas sida — sändes huvudarmén under Chiang Kai-shek mot
Sun Chuan-fang i Kiangsi. Huvudstaden Nanchang erövrades också efter förbittrade strider,
och i början av november togs även det viktiga Kiukiang vid Yangtse. Senare har också
Fukien erövrats. Dessa motgångar tvingade Sun att om också motsträvigt begära hjälp av
Chang Tso-lin, och troligen har denne sänt trupper till Nanking och möjligen till Honan. —
Vid jultiden 1926 behärskade sålunda Kanton-trupperna och de med dem förbundna
kuominchun under Feng Yu-hsiang hela södra och västra Kina (med någon reservation för Kwei
chow, Yiinnan och Szechuan) från Fukien över Kiangsi, Hupeh, Shensi upp mot Kansu,
varifrån landförbindelse över Päotu och Urga är möjlig med Sibirien och Ryssland. Samtidigt
synes enigheten mellan nordgeneralerna vara ganska liten. Wu Pei-fus välde i Honan är
nog blott en tidsfråga, och Chang Tso-lins välde beror delvis på vilken insats Japan vill
göra. Han kan dessutom räkna med, att hans vasaller göra myteri, ty både militärer och
politiker ha i Kina en påtaglig benägenhet att vända sig åt det håll, dit vinden blåser.
I vilken utsträckning den civila befolkningen och det ekonomiska livet skall ha lidit under
dessa strider, som i vissa provinser oavbrutet pågått sedan 1911, låter sig lätt tänkas. De
militära maktägarna ha tillåtit sig icke blott helt och hållet olagliga utan också fullständigt
hänsynslösa utpressningar, vartill vidare komma rövarhanden, som också de blivit en nästan
permanent institution. Det kinesiska rättssamhället, högst ofullkomligt även i normala tider,
har också inom stora områden fullständigt trätt ur funktion. Dessutom ha kinesernas under
årtusenden nedärvda sociala institutioner och tankekomplex utsatts för en förödande åverkan
under de senaste årtiondenas intimare beröring med den västerländska kulturen. Hur djupt
denna gått är svårt att säga, men sydtruppernas framgångar ha gjort mycket för att
intensifiera den bolsjevikpropaganda, som under de sista 3 å 4 åren bedrivits allt intensivare dels
från Kanton och dels från Sovjetambassaden i Peking och som vunnit villiga eftersägare
*) Svenska tidningar tala ofta om järnvägen Kanton—Hankow som ett fullbordat faktum.
Denna järnväg är på långa sträckor icke färdigbyggd, och den del därav, som från Wuchang går
till Changsha i Hunan, befinner sig sedan rätt lång tid tillbaka i ett nästan oanvändbart skick.
— 284 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
