- Project Runeberg -  Svenska Dagbladets Årsbok / Fjärde årgången (händelserna 1926) /
288

(1924-1944)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den engelska kolstrejken

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att återupptaga arbetet med mycket obetydliga lönenedsättningar. Den nödvändiga
lagstiftningen genomfördes, och den 5 juli erbjödo sig gruvbolagen i södra Wales att betala 1924 års
löner för åtta timmars arbetsdag. Samtidigt framkom i engelska lokmannaf öreningens tidning
en märklig skildring av storstrejkens tillkomst, vilken blottade en stark misstämning inom
många arbetarkategorier mot gruvarbetarnas strejkpolitik. Den 12 juli offentliggjordes i de
flesta gruvdistrikt nya erbjudanden från gruvbolagen. En början till återgång i arbetet
förmärktes i Warwickshire. Den 18 juli företogs en intervention från representanter för de olika
kyrkosamfunden i England, vilken emellertid blev utan inverkan på stridens fortgång. I slutet
av juli hade ett tiotusental arbetare återgått, men viktigare var, att importen av kol utvecklats
så, att restriktionerna på järnvägstrafiken i kolbesparande syfte kunde till stor del avskaffas.
Genom fullmaktsomröstning vid gruvarbetarnas delegatkonferens den 17 augusti beslöts att
förhandlingar skulle upptagas med gruvägarna och regeringen. Därmed var lösensordet »not
a second on the day; not a cent of the pay» i själva verket frånträtt. FörhandLingairna
ledde emellertid till intet, ehuru den stegrade återgången till arbetet framkallade agitatoriska
kraftåtgärder från strejkledningens sida.

Under den närmast följande tiden är att anteckna kolbolagens åtgärd att ej längre låta sig
företrädas av sin riksorganisation i förhandlingarna om nya avtal för att därigenom
genomdriva sitt krav på distriktsuppgörelse. Den 17 september, då omkring 60,000 arbetare återgått,
framställde regeringen nya förslag till uppgörelse, innebärande en sammanjämkning av
distrikts-och riksavtal. Omröstningsvis förkastades detta av arbetarna med stor majoritet, och skärpning
av striden beslöts. Man ville både förmå »säkerhetsmännen» att låta gruvorna vattenfyllas
och hindra tillförseln av utländskt kol. Intetdera skedde. Tvärtom blev man nödsakad att
suspendera ett par arbetarledare från deras befattningar, därför att de förordat uppgörelse.
Den 15 oktober hade nära en kvarts miljon arbetare återgått. Strejkens historia från detta
datum präglas huvudsakligen av den alltjämt stegrade återgången. Den 2 november avvisade
representanter för järnvägs- och transportarbetarna gruvarbetarnas krav på utestängande av
utländskt kol, ehuru beslutet icke offentliggjordes. Tre dagar senare möjliggjordes nya
förhandlingar genom att gruvarbetarnas ledning offrade kravet på riksavtal och sanktionerade
förhandlingar distriktsvis. Härefter ökades takten. Regeringen framställde nya förslag, vilka
gruvarbetarnas ledning hade att behandla med vetskap om att nära en tredjedel av arbetarna
återgått.

Den 12 november framlade regeringen sitt definitiva förslag med erbjudande om en
riksskiljenämnd med rätt att revidera distriktsavtal som ej motsvarade en viss standard. Villkoret
var emellertid omedelbart upptagande av arbete. Gruvarbetarnas delegatkonferens beslöt med
avsevärd majoritet att lägga avgörandet i händerna på gruvarbetarna själva men med
tillstyrkande av regeringsförslagets accepterande. Omröstningarna utföllo emellertid med 460,000
röster mot och 313 000 röster för uppgörelse. De 366,000 man, som redan återgått, voro
utestängda från omröstningen. I denna högst brydsamma belägenhet och med för varje dag ökad
återgång hade gruvarbetarnas ledning intet annat att göra än att tillråda arbetarna i de olika
distrikten att öppna förhandlingar med gruvbolagen, varjämte ett antal grundlinjer för dessa
avtal fastställdes. Rapporter om uppgörelserna skulle föreligga den 26 november för granskning
av delegatförsamlingen. Ingen enda uppgörelse förelåg då ännu, men återströmmandet till
gruvorna stegrades dagligen och närmade sig hälften av det ordinarie arbetarantalet. Den 29
november undertecknades den första distriktsuppgörelsen i Yorkshire med 7 1/2 timmars
arbetsdag. Den 1 december var arbetet i stort sett återupptaget över hela landet.

Strejkens avslutande under sådana former medförde självfallet uppgörelser av mycket
växlande art, något som gruvägarna städse förfäktat såsom nödvändigt — ehuru de under en period
av konflikten gått med på riksavtal. I stort sett kan sägas, att uppgörelserna gingo ut på i det
väsentliga orubbade löner men förlängd arbetstid och med giltighet för mellan två och fem år.
Anmärkningsvärt är, att vid arbetets upptagande brytningsresultatet visade en märkbart ökad
arbetsintensitet i jämförelse med åren närmast före strejken.

— 288 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:04:22 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svda/1926/0290.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free