Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inrikespolitisk översikt. Av redaktör A. Grandien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inrikespolitisk översikt.
Av redaktör A. Grandien.
År 1927 var inrikespolitiskt ett ganska lugnt år. Den regering, som tillträdde
under föregående år, den Ekmanska, satt vid 1927 års slut fortfarande vid
riksstyret. Den hade visserligen rätt svåra duster att utkämpa i riksdagen
och mötte åtskilliga nederlag. Men oppositionen åsyftade icke något
ministärskifte, och inga allmänna val störde under året regeringens arbetsro.
Vid årsskiftet 1926—1927 stodo två ömtåliga frågor på dagordningen.
Flottkommissionen hade nyligen framlagt sitt enhälliga flottbyggnadsförslag, medan
däremot arbetsfredsdelegationen hade meddelat, att den icke kunde fullgöra sina
ålagda undersökningar i så god tid, att ett på dem baserat förslag skulle kunna
föreläggas 1927 års riksdag. I båda fallen avvaktade man med spänning den
folkfrisinnade regeringens ställningstagande. Hur skulle den ställa sig i fråga om
flottans stärkande — många befarade att de negativa tendenserna skulle vinna
överhand —, och vilken utväg skulle den söka finna för att åtminstone få fram
något förslag i arbetsfredsfrågan, för vilken ett varmt intresse otvivelaktigt
före-fanns inom regeringen?
Den sistnämnda frågan blev först besvarad. Regeringen överlämnade åt en
tre-mannakommitté inom arbetsfredsdelegationen att utan att avvakta delegationens
arbetsresultat utarbeta förslag till anordnande av skiljedom i rättstvister.. Denna
regeringens åtgärd åstadkom ögonblickligen stor oro inom det socialdemokratiska
partiet och arbetarrörelsen. På detta håll var man motståndare till skiljedom över
huvud taget, och ville icke ens i rättstvister medge detta instituts införande. Från
flera håll gjordes gällande, att fackföreningsrepresentanterna och
landsorganisationen hade försenat arbetet inom arbetsfredsdelegationen i syfte att förhindra
framläggandet av förslag till 1927 års riksdag. När nu regeringen icke desto mindre
sökte skapa möjligheter för utredningens partiella slutförande, framkom i den
socialdemokratiska pressen en så stark opposition, att arbetarerepresentanterna i
delegationen sågo sig nödsakade att nedlägga sina mandat. Detta skedde kort före
remissdebatten, vars gång icke oväsentligt påverkades av denna händelse. Därtill
kom att regeringen i trontalet upprepat sina uttalanden för åtgärder till
arbetsfredens tryggande. Dessa uttalanden mottogos på borgerligt håll med gillande men
ökade märkbart socialdemokraternas nervositet.
Trontalet var i övrigt ovanligt matt och färglöst i sin ton. Det var i huvudsak
icke annat än en uppräkning av de ärenden, i vilka k. m :t ämnade förelägga
riksdagen förslag, men gav på de flesta punkter icke några antydningar om hur dessa
förslag skulle utformas. Sålunda uppstod en vidlyftig pressdiskussion om
innebörden av trontalets ord i flott frågan. Det visade sig dock sedermera, att regeringen
i huvudsak hade anslutit sig till flottkommitténs förslag. Ovissheten gällde
nybyggnadsprogrammets fullföljande under den senare hälften av kommitténs tioåriga
byggnadsperiod. Fullständig ovisshet rådde om skolfrågan. På de flesta håll antogs,
att endast ett begränsat förslag skulle föreläggas riksdagen. Den kommande
utvecklingen visade, att denna uppfattning var felaktig.
Efter en rätt obetydlig remissdebatt följde riksdagens utskottsval, som erbjödo
den överraskningen, att andra kammarens visserligen få men tidigare i utskotts-
— 57 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
