Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kyrkliga händelser. Av pastor Oscar Mannström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Kyrkliga händelser.
Av Oscar Mannström.
o
Ar 1927 var ett på det kyrkliga området-betydelsefullt år dels genom den stora
ekumeniska konferensen i Lausanne, dels genom konsolideringen av det
praktiskt kyrkliga arbete, sam uppdragits åt den i Stockholm 1925 utsedda
ekumeniska nämnden. Till årets karaktäristik hör en påtagligt fortskridande
arbetsintensitet i den evangeliska världens kyrkor, det sakta fortgående hävandet av de
grekiska kyrkornas isolering från den kristna världen i övrigt, samt — i påfallande
kontrast härtill — Roms framhärdande i sin avstängningspolitik och av
världsherraväldets idé dikterade propaganda på evangelisk botten. För övrigt voro
natur-ligen här och var frågor å bane beträffande kyrkans förhållande till det världsliga
samfundet, ett problem som alltid och allestädes ligger mer eller mindre latent, då
det enligt sin egen natur aldrig kan lösas utan rest.
Tack vare avgörandet av frågan om en ny handbok till fakultativt bruk blev
klyftan mellan de stora engelska kyrkliga huvudpartierna, de evangeliska eller
lågkyrkliga och de anglokatolska eller högkyrkliga, vidgad till den grad att
Englands vördnadsvärda protestantiskt episcopala samfund hotades med sprängning,
och genom den ställning underhuset intog i handboks frågan har rent av spörsmålet
om skilsmässa mellan stat och kyrka närmat sig ett aktuellt stadium.
Den engelska kyrkans lära är sammanfattad i Edvard VI :s Common Prayer
Book och kan karakteriseras såsom kalvinistisk, under det handbokens liturgier
liksom den svenska kyrkans bevarat mycket av det s. k. katolska. I det stycke, som
blivit den stora tvisten och skiljepunkten, eller nattvarden, är den gamla handboken
utpräglat protestantisk. Där förklaras att brödet och vinet icke genom
konsekra-tionen ändrats till form eller substans och icke är men väl symboliserar Kristi
lekamen och blod. Och om nattvardselementen stadgas, att ifall något därav blir
över efter en nattvardsgång, skall det förtäras av tjänsteförrättande präst och icke
gömmas; stadgandet avser tydligen att förhindra tillbedjan av hostian. I den
omarbetade handboken, som kallas »the Composite Book», d. v. s. en kombination av
den gamla handboken och de nya ritualer, och som blivit antagen av kyrko
församlingen (kyrkomötet) med 34 biskopliga röster mot 3, 253 prästerliga mot 37 och
230 lekmannaröster mot 92, medgiver att invigt bröd och vin »reserveras» för sjukas
kommunion eller andra oförutsedda behov. Häri se förslagets motståndare en
eftergift åt Rom, i det att på sina håll det reserverade invigda brödet blivit föremål för
tillbedjan på romerskt maner. En av motståndets aktivaste och mest
omtalade talesmän, biskop Barnes av Birmingham, kallar sådan »reservation»
(bevärande) en vidskepelse, en eftergift åt primitiva, magiskt färgade religiösa
föreställningar samt hävdar, att vad som kommer till användning under en
gudstjänstakt har sin specifika betydelse just under akten men på intet vis däröver.
Denna ståndpunkt har av anglokatolikerna betecknats såsom agnostisk, och då
biskopen hade hållit en serie predikningar i S :t Paulskatedralen i London över
transsubstantiationsläran, i vilka han stämplade denna såsom paganism, följde från
anglokatolsk sida fullkomligt skandalösa uppträden i domkyrkan. På biskop Barnes
sida ställde sig den berömde dr Inge, domprost vid S :t Paul.
Då handboks frågan i december 1927 förelades parlamentet, troddes allmänt, att
— 72 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
