Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Annus Medicus 1927. Av professor Torsten Thunberg - D-vitaminets gåta definitivt löst. Engelska sjukan, en sjukdom på avskrivning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
J. Wagner v. Jauregg. J. Fibiger.
Professor Johannes Fibiger, Köpenhamn (f. 1867), tilldelades av Karolinska institutets lärarkollegium den
27 oktober 1926 års Nobelpris i fysiologi och medicin för hans kräftforskningar, medan samma pris för år
1927 tillföll professor Julius Wagner von Jauregg, Wien (f. 1857), för hans upptäckt av
malariainympningens betydelse vid behandling av dementia paralytica.
fram till det resultatet, att vi ha två suveräna metoder att förekomma rakitis,
resp. bota redan föreliggande sådan. Den ena metoden består i att bibringa det
växande barnet en lämplig mängd fiskolja i födan (varvid det ofta är på sin plats
att ge oljan åt den sitt barn ammande modern). Den andra bygger på att utsätta
barnet för inverkan av solljus eller annat ljus, tillräckligt rikt på kemiskt verksamma
»ultravioletta» strålar.
Vi ha redan i nämnda årgång av årsboken framhållit, att en mer ingående
analys av dessa metoder visat, att de, djupare sett, voro identiska. Fiskoljan verkar
genom ett i densamma ingående vitamin, det s. k. D-vitaminet, och det ultravioletta
ljuset, som har kraftig förmåga att utlösa kemiska reaktioner, omvandlar till
D-vitamin ett i kroppen förefintligt ämne, som i och för sig är alldeles overksamt
men som kan betraktas som en modersubstans till D-vitaminet i fråga.
Efter denna upptäckt trodde man sig vara framme vid målet. Man var rätt så
säker på, att D-vitaminets modersubstans eller, som man också säger, dess
pro-vitamin, utgjordes av ett sedan länge känt ämne det s. k. kolesterinet, ett ämne som
fått sitt namn (som betyder »gallfett») av sin rikliga förekomst i gallstenar men
som förövrigt är en beståndsdel av alla kroppens celler. Kring årsskiftet har
emellertid den betydande tyske kemisten Windaus i sällskap med ett antal med honom
samarbetande forskare, bland andra fysikern Pohl och de speciella vitaminforskarna
Hess i Newyork och Rosenheim i London visat upp, att kolesterinets skenbara
förmåga att uppträda som provitamin beror på ett även det renaste hittills disponibla
kolesterin i ringa mängd medföljande ämne, ett ämne, som redan för ett tjugutal
— 89 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
