Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Annus Medicus 1927. Av professor Torsten Thunberg - Trachomets, den »egyptiska ögonsjukans», bacill upptäckt - En nyupptäckt regulator för blodtrycket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
avsöndringen i fråga i riklig mängd innehöll,
och började nu ympnings försök med var och
en av dessa arter för sig. Då fann han en
väl karakteriserad bakterie, mycket
påminnande om difteribacillen, som tydligen var
bärare av smittan. Med den i renodlad form
kunde han överföra sjukdomen i typisk form
på apor och sedan från den först
nedsmittade apan på andra. Att det ej lyckats på
andra sätt, tycks bero på att vissa av de
andra bakterierna togo överhanden och
skapade en för trachombacillen ogynnsam mark.
Med upptäckten av det verkliga
smitt-* ämnet har kampen mot sjukdomen ställts på
säker bas, kanske vi snart få inrangera även
denna sjukdom under de på avskrivning
ställdas kategori.
En nyupptäckt regulator för blodtrycket.
Det är ett sedan ett 60-tal år av fysiologien känt förhållande, att ett tryck
på ett visst ställe på halsen kommer hjärtverksamheten att förlångsammas och
blodtrycket att sjunka. Nu passerar en nerv, den s. k. vagusnerven, ner från
huvudet till hjärtat ungefär på »tryckstället», och den nerven har just förmåga att
minska hjärtats slagfrekvens och därmed sänka blodtrycket. Man förklarade därför
under årtionden detta »halstrycksfenomen» som beroende på en direkt mekanisk
retning av vagusnerven. Förklaringen var emellertid en helt annan, såsom nyligen
har klargjorts av den framstående tyske fysiologen Hering.
Först visade han upp, att vagusnerven ej har den känslighet för tryck, som den
äldre förklaringen förutsätter. Den här iakttagna tryckkänsligheten är däremot
av den art, att organismen måste förfoga över någon nervös, specifikt tryckkänslig
apparat. Denna befanns förlagd till en utvidgning av inre halspulsådern, den
pulsåder, som framför allt förser hjärnan med blod, just vid dess avgång från den
gemensamma halspulsådern. I denna lilla utvidgning (»halspulsåderfickan» eller på
fackspråket »carotis-sinus») utbreda sig nervändar från den s. k. tungsvalgnerven
(nervus glosso-pharyngeus). Om blodtrycket i hithörande artärer stiger, retas dessa
nervändar, och de så alstrade impulserna ledas upp till centrala nervsystemet och
utlösa där en s. k. reflex, som påverkar hjärta och blodkärl så att blodtrycket ånyo
sjunker.
Vi kunna utgå från att vi här ha en anordning för reglering av blodtrycket och
särskilt en skyddsanordning för att hindra att blodtrycket i hjärnan stiger till
skadlig höjd.
Blir retningen av carotis-sinus för stark, t. ex. om den träffas av en stark stöt
mot halsen, kan det hända att blodtrycket genom den utlösta återverkan på hjärta
och kärl sjunker så, att hjärnan ej får tillräckligt blod, vilket då kan föranleda
t. o. m. ett svimningsanfall. I själva verket torde det vara carotis-sinus, som gör
ett visst ställe på halsen till vad boxarna kalla ett knockoutställe. Träffas vid
I visar inre halspulsäderns
blodtrycket reglerande utvidgning.
— 91 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
