Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Teatern 1927. Av fil. dr Anders Österling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Två succéprogram på Oscarsteatern: t. v. Gösta Ekman och Tollie Zellman i »Den -första av
herrarna»; t. h. Karin Swanström och Ivan Hedqvist i »Bättre folk».
upptog irländsk dramatik med två enaktare av Synge, vilkas utförande likaledes
måste räknas till säsongens minnesvärden.
Oscarsteatern gladde vid spelårets början sina besökare med en munter och
älskvärd presentation av Så tuktas en argbigga, spelad i historisk anknytning till
den gamla Shakespeareteatern med Pauline B runni s och Gösta Ekman i
huvudrollerna. Som ett fängslande experiment kan likaledes antecknas An-Skis judiska
Thetto-drama Dibbuk, som fick ett omsorgsfullt, etnografiskt intressant
framförande, i vars brokiga typgalleri man klarast erinrar sig Nils Arehns imponerande
rabbin, ståtlig i besvärjelsescenerna. Den yppersta föreställningen på denna teater
blev dock utan fråga Romain Rollands revolutionsdrama Spelet om kärleken och
döden, där Pauline Brunius, Nils Arehn och delvis även Edvin Adolphsson visade
sina främsta egenskaper och presterade helgjuten konst. Men svensk publik synes
mer och mer skygga tillbaka för allvaret. Teaterns ansträngningar åt det hållet
ha lönats illa, medan lustspel sådana som Bättre folk och Den första av herrarna
upplevat det ojämförligt största antalet föreställningar, båda för övrigt spelade
med en skicklighet, som försonar med mycket, ehuru Bättre folk otvivelaktigt
hörde till det medelmåttigaste i sin genre.
Under vårsäsongen framförde Konserthusteatern sina tre sista program,
Rollands Vargarna, Oidipus och Hedbergs Judas, därmed avslutande en verksamhet
som visserligen endast blev en episod, men dock hann sätta märke.
Konserthusteatern har kanske haft sin största betydelse däri, att den oemotsägligt
påvisat behovet av en konstnärligt siktande folkscen i huvudstaden. Den höga
repertoaren har väckt intresse i vida kretsar. Av de nyssnämnda föreställningarna
fick särskilt Judas ett i sin stränga enkelhet verkningsfullt framförande, där det
psykologiska dramat omformades till mysteriespel; men man minns även med
— 109 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
