Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Biologiska nyheter. Av professor Ivar Broman - Kräftsvulsternas natur - Kromosomökningens betydelse för uppkomsten av nya arter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
erfarenhet från djur- och människoceller är en sådan fördubbling av
kromosom-talet hos enstaka celler visserligen icke tillräcklig för att av normalceller skapa
kräftceller. Men Winge’s fynd av konstanta morfologiska olikheter mellan
sockerbetans normalceller och dess kräftceller mana dock till närmare jämförande
undersökningar mellan djurens kräftceller och de normalceller, varav ’dessa framgått.
Kromosomökningens betydelse för uppkomsten av nya arter.
Ovan antyddes, att en fördubbling (eller flerdubbling) av kromosomtalet kan
giva upphov till nya raser eller arter. Detta iakttogs redan 1911 av den finske
zoologen och ärftlighetsforskaren Federley hos fjärilar. Federley korsade olika
Pygaera-zrtzr med varandra och fann därvid, att dessa bastarders könsceller icke
underkastades någon reduktionsdelning. De från de olika föräldrarna
härstammande kromosomerna stannade — med andra ord — kvar tillsamman i de mogna
könscellerna, som alltså fingo fördubblat kromosomtal.
Federley drog av sitt fynd den slutsatsen, att man även hos växterna på liknande
sätt skulle kunna tänka sig artbastarder uppkomma, som från början voro
konstanta nya raser eller arter. Och senare (1917) framhöll Winge, att de multipla
kromosomserierna hos olika, närbesläktade växtarter kunde tänkas ha uppstått
ur varandra genom en liknande addering av ursprungsarternas kromosomer.
Detta uppslag har under de sista åren fullföljts av ett allt större antal
undersökare (däribland Rosenberg och Täckholm i vårt land) och lett till bekräftande
fynd, som f. n. göra denna forskningsriktning till den dominerande inom
ärftlighetsforskningen.
Utom genom störande inverkan utifrån (av kemiska eller termiska etc.
ret-medel) eller inifrån (på grund av kromosomernas bristande affinitet) på
könscellerna kan fördubbling av kromosomtalet också uppstå genom sammansmältning
av två närgränsande celler, som mekaniskt skadats t. ex. vid en ympning. Från
en dylik dubbelcell i ympstället kan då en gren uppstå, som både till
kromosomtalet och det yttre utseendet visar fullständigt nya artegenskaper.
Sammanställer man nu de fall, vid vilka det lyckats att experimentellt skapa
nya växtarter genom en fördubbling av kromosomtalet, med det förhållandet, att
de flesta storblommiga eller stor fruktiga kulturväxterna hava dubbelt (eller
fler-dubbelt) så många kromosomer som sina vilt växande anförvanter, så förefaller
det antagandet i hög grad berättigat, att kulturväxterna i mycket stor utsträckning
uppstått ur ursprungsarterna just genom en fördubbling av kromosomtalet.
En sådan kromosomökning drager oftast med sig en förstoring av cellerna; och
om cellernas antal i den färdiga växten ej samtidigt minskas, måste förstoringen
av cellerna naturligtvis leda till en motsvarande förstoring av växten i dess
helhet. Då nu alstrandet av nya kulturväxter framför allt lägger an på att få
fram större blommor eller större frukter hos dem, så bör det alltså icke
förvåna, att man hos dessa hortikulturella nyheter i regel finner’ högre
kromosomtal än hos ursprungsarterna.
En stor del av våra kulturväxter kunna på ovan antytt sätt härledas ur ännu
existerande vilda ursprungsformer med lägre kromosomtal. Men å andra sidan
finnas också många kulturväxter vilkas ursprung länge varit ett fullständigt
mysterium. Dit hör t. ex. vetet, »den civiliserade världens viktigaste kulturväxt», för
vilken man icke kunnat finna någon antaglig vild stamform.
11
— 129 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
