Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Levnadskostnaderna. Av sekreteraren i Socialstyrelsen Hugo Heyman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Levnadskostnaderna.
Av sekreteraren i Socialstyrelsen Hugo Heyman.
en i årsbokens förra årgång uttalade förmodan, att de starka och för ett lugnt
samhällsliv skadliga fluktuationer av levnadskostnaderna, som utmärkte
världskrigsåren och den efter fredsslutet fortsatta kristiden, åter mera
definitivt efterträtts av stabilitet på ifrågavarande område, har icke jävats under det
gångna 1927.
Det är emellertid av betydelse för en riktig uppfattning av hithörande
förhållanden, att det fasthålles vid att stabilitet är ett relativt begrepp och ingalunda
liktydigt med fullständigt stillastående. Många varupriser förändras ju mer eller
mindre regelbundet med säsongerna; vidare försiggår även under ekonomiskt lugna
tider vissa prisförskjutningar på något längre sikt alltefter konjunkturernas
växlingar. Men därutöver måste också beaktas de långvariga tendenser till upp- eller
nedgång, som behärska såväl parti- som detaljpriser. En återblick på det senaste
århundradet visar, att vid Napoleonskrigens slut prisnivån i Västeuropa låg mycket
högt, högre än någon gång därefter före världskriget. De följande årtiondena fram
till slutet av 1840-talet utmärktes av sjunkande priser, varefter under den stora
krigsperioden närmast efter seklets mitt en motsatt tendens var övervägande. Från
mitten av 1870-talet sjönk prisnivån sedermera tämligen oavbrutet under 20 år för
att kort före sekelskiftet åter börja stiga; denna stegring kulminerade under
världskriget. Då man ofta hör den alldeles felaktiga föreställningen uttalas, att under
»normala» tider en viss prisstegring vore det naturliga, må här endast omnämnas,
att partipriserna i Sverige i slutet av 1860-talet och under åren strax före
världskriget lågo på ungefär samma nivå; prisfallet fram till 1895 och prisstegringen
under tiden därefter vägde sålunda upp varandra. Vid mitten av 1890-talet hade
prisnivån gått ned till c :a 75 % av vad den var 30 år tidigare.
Numera få vi väl anse oss ha kommit så pass långt från de egentliga krisåren, att
vi kunna med en viss grad av säkerhet bedöma utvecklingstendenserna även för den
efterföljande tiden. Ett studium av förändringarna i den svenska
levnadskostnadsindexens ställning under tiden från våren 1923, då det stora prisfallet efter kriget
kan anses i huvudsak avslutat, fram till årsskiftet 1927—28 ger först och främst
vid handen att fluktuationerna varit mycket små. Mellan indexen i april 1923:
177 och 1 jan. 1928: 171 är skillnaden 6 enheter eller c :a 3,5 %, vilket är mindre
än de vanliga förskjutningarna under förkrigstiden. En viss tendens kan dock
utläsas. Tre gånger under dessa år har en lågpunkt nåtts med efterföljande bakslag i
stegrande riktning. Dessa lägsta punkter nåddes vid kvartalsskiftet juni—juli åren
1923, 1924 och 1927 (indexen uträknas som bekant endast för kvartalsskiftena)
och voro resp. 174, 171 och 169. De beteckna sålunda en fortgående långsam
sänkning. Den efterföljande stegringen har vid alla tillfällena satfc in på hösten och
befinnes vid närmare granskning alltid stå i samband med skördeförhållandena.
Sämre tillgång av livsförnödenheter på den internationella och svenska marknaden
vid övergången till ett nytt konsumtionsår har sålunda medfört temporär
indexstegring, varemot god tillgång tagit sig uttryck i fortgående sänkning. Höstarna 1925
och 1926 fortgick sålunda prisfallet. Under alla åren ha slutligen indexräkningarna
den 1 april givit lägre resultat än föregående 1 januari och den 1 juli lägre än den
1 april.
— 159 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
