Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Flygning 1927
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Roosevelt Fields utanför Newyork med det 5,800 km. avlägsna Paris som mål, en flygning
som skulle komma att slå en värld med häpnad och i ett slag göra Lindbergh till hela
världens hjälte. Torsdagseftermiddagen hade den unge flygaren — han är född 1902 — tillbragt
på en matinéföreställning på en teater, på kvällen hade han varit på en biograf och sedan
hade han vid ^ 12-tiden gått till sängs sedan han givit order om väckning kl. 2,15 på natten.
Kl. 3 var han färdig och bilade då ut till hangaren vid Curtiss Field, där han arbetade
tillsammans med sin mekaniker en timme och företog sina avslutande kontrollbesiktningar. På
flygfältet öste regnet ner, men väderleksrapporterna ställde i utsikt klart väder över hela
Atlanten. Vid 4-tiden på morgonen bogserades maskinen av en lastbil till Roosevelt Fields, där
bensinförrådet sedan kompletterades och tankarna, som rymde 1,700 liter, fylldes. Sedan han
ätit en skinksmörgås och stoppat på sig ett paket med fyra smörgåsar och en termosflaska med
choklad, några reservportioner med näringstabletter och två flaskor vatten voro alla
förberedelser klara. Lindbergh klev in i sin maskin undpr orden: »Det är som att gå in i dödscellen
i Sing-Sing. När jag kommer till Paris blir det som att få nåd av guvernören.» Starten
skedde för den första direkta Atlantflygningen.
Från Newyork gick Lindberghs färd över Newfoundland, varefter han stack rätt ut till havs
med kurs på Irlands sydspets. Rapporterna under de första timmarna visste berätta, att
Lindbergh flög på stor höjd med största hastighet motorn — en 200 hkr. Wrightmotor — kunde
prestera. Kl. 2,10 natten till lördagen siktades maskinen från ångaren Empress of Scotland 49
gr. 24 min. lat. och 43 gr. 72 min. long., alltså omkring 800 km. utanför Newfoundland. Kl. 5,20
på lördagseftermiddagen rapporterades hans maskin ha passerat över grevskapet Kerry på
södra Irland och kl. 8,30 på kvällen siktades maskinen från Cherbourgh. Knappa två timmar
senare, kl. 10,22 e. m. landade den, efter en flygning på 33 tim. 47 min. på Paris flygfält vid
Le Bourget, där folkmassor, som uppskattades till flera hundra tusen personer, hälsade
flyghjälten på det mest översvallande sätt och med en entusiasm, som trotsar all beskrivning. Leende
och till synes oberörd av alla strapatser klev Lindbergh ur sin maskin iförd en enkel blå
kavajkostym och en halmhatt. Flygmaskinen räddades undan i en hangar, innan den blivit
söndersliten av de påträngande folkmassorna, och Lindbergh, själv fördes undan en bakväg för
att icke bli ihjälkramad av mängden. Hans bragd utlöste överallt den största entusiasm och
beundran, främst naturligtvis i Förenta staterna, Frankrike och Sverige, hans fäders land. Efter
några dagars uppehåll i Paris företog han med sin maskin en flygning till Bryssel, varifrån
han senare fortsatte till London och därifrån återvände till Paris. Överallt blev han mottagen
med den mest översvallande entusiasm, han överöstes med lyckönskningar, och hedersgåvor
strömmade in från världens alla hörn; Förenta staterna hedrade honom bl. a. med att utnämna
honom till överste, fransmännen satte hederslegionen på hans rockuppslag och staden Paris
gjorde honom-till hedersborgare. Även från Sverige fick han mottaga många hedersbevisningar.
En genom Svenska Dagbladet och Göteborgs-Posten igångsatt insamling gav ett belopp av
nära 5,000 kr., som sedermera av Lindbergh anslogs till ett stipendium åt svenska flygare.
Han erhöll dessutom bl. a. K. Svenska Aeroklubbens plakett i guld.
Som en speciell hedersbevisning detacherades en amerikansk kryssare till Frankrike med
vilken Lindbergh senare företog återfärden till Förenta staterna, där han hälsades som nationens
hjälte vid en rad festligheter, främst i Washington, där president Coolidge fäste det stora
flygarkorset på den unge flygarens bröst. Hans flygfärd genom stora delar av Förenta
staterna blev senare till ett enda triumftåg. Hela nationen levde i ett festrus. Den ende, som
syntes oberörd av det hela, var den unge hjälten själv, som så långt hans krafter och förmåga
sträckte sig ställde sig till nationens förfogande. Hans föredöme blev till en sporre och aviatiken
gick ett uppsving till mötes i Förenta staterna på ett sätt, man tidigare knappast kunnat
drömma om. Lindbergh blev även ett slags »flygande ambassadör» i det han under året till
Mexiko och Central-Amerika företog propagandaflygningar, vilka på ett utomordentligt sätt
stärkte förbindelserna mellan U. S. A. och dessa stater.
I Lindberghs spår följde några veckor senare — den 4 juni — Clarence Chamberlin, som
flög den s. k. Bellanca-maskinen. Starten hade föregåtts av en hart när ändlös massa
diskussioner och en rad av stridigheter mellan de ekonomiska intressenterna och flygarna. Resultatet
blev omsider att starten ägde rum vid ett tillfälle, då den finansielle förlagsmannen Charles
Levine’ skulle följa med på en provflygning. Någon provflygning blev det icke av utan
maskinen styrde kurs direkt på Europa utan att Levine sagt farväl till sin hustru. Chamberlin
hade tänkt landa i Berlin, men kommen in över Tyskland kunde han icke orientera sig utan
måste på grund av bensinbrist göra en nödlandning i närheten av den lilla kurorten Bischofsrode,
nära staden Eisleben. En ny nödlandning måste emellertid göras efter några timmar vid den
lilla staden Kottbus, där propellern bröts, så att flygningen måste avbrytas tills maskinen hunnit
— 188 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
