Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det ekonomiska läget i utlandet. Av redaktör E. Klarin - Valutorna och återgången till guldet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för utländska spekulanter. För att skaffa tillräckligt innehav av utländska valutor
för underhjälpandet av stabiliseringen följde regeringen det franska exemplet att
låta kommuner och industrier upptaga utländska lån och därefter överlämna de
erhållna utlandsvalutorna till staten, varemot denna ställde sig garant för upp
till 100 millioner dollar för att säkerställa låntagarna mot förluster vid betalning
av ränta och amorteringar. Därav blev en följd att liran ej fick sjunka under den
kurs, som gällde då lånen upptogos. Finansminister Volpi förklarade i juni i
italienska parlamentet, att meningen vore att hålla valutan stabil och på hösten
taga upp stabiliseringsproblemet i hela dess vidd. Därmed inträdde också en paus
i valutans uppgång och kursen höll sig mot slutet av året konstant i c:a 90 lire
per pund eller 20: 20, svenska kronor per 100 lire. I december lånade Italien 25
miljoner dollar i Newyork och 5 miljoner pund hos ett engelskt bankkonsortium,
varjämte avtal träffades med samtliga europeiska centralbanker om
diskonteringskrediter på 75 milj. dollar. I slutet av samma månad överraskade den italienska
regeringen världen med att från den 22 december återgå till guldet. Kursen
fastställdes till 19 lire per dollar eller 19: 64 kr. per 100 lire, vilken lägre kurs
motiverades med att övergången på detta sätt skulle kunna ske smidigare.
Polen, som redan 1924 effektivt sökte ordna sitt penningväsen och då införde
zlotyn, i guldvärde likställd med den gamla guldfrancen, mäktade ej hålla den
nya valutan uppe i pariteten. Den föll i slutet av maj 1926 till mindre än hälften
av sitt parivärde och noterades då i Stockholm så lågt som i 34 kr. pe^ 100 zloty.
Därefter steg kursen åter, så att den i början av 1927 stod i 41: 75, som också
blev årets slutkurs med svängningar förut upp till 42:25. Valutan var alltså
praktiskt taget stabil under hela året. Den plan på återförandet av zlotyn till
pariteten, som regeringen antytt i början av 1926, övergavs. Den 13 oktober 1927
utfärdade regeringen en ny lag om valutans stabilisering, vilken omedelbart trädde
1 kraft. Värdet av zlotyn, som uppdelas i 100 grosz, fastställdes då på guldbasis,
så att av ett kilogram rent guld myntas 5,924:44 zloty. I förhållande till zlotyns
gamla guldvärde ställer sig det nya som 172 till 100 och nivån ligger ungefär
40 % under den gamla. Pariteten gentemot dollarn är 8,9141 zloty.
Det polska stabiliseringsprogrammet innefattade dessutom bestämmelser
angående budgetbalansering, sedelbanken och utlandskrediter. Polen upptog ett lån
på 62 miljoner dollar och 2 miljoner pund sterling genom förmedling av amerikanska
och europeiska banker. Även vårt land deltog i denna transaktion och placerade
2 miljoner dollar. Som säkerhet för lånet pantförskrev polska staten
bruttoinkomsterna från samtliga import- och exporttullar, vilka skola inbetalas på ett särskilt
konto i Polska banken med avsättning för lånets förräntning och amortering. Polska
banken fick dessutom för valutastabiliseringen till sitt förfogande krediter hos
centralbankerna i 14 stater.
Den spanska valutan svängde avsevärt, nämligen mellan högst 67: 85 och lägst
57:60 kr. per 100 pesetas. Inget meddelande framkom under året angående
planerna på en stabilisering av denna valuta. I början av 1927 företog spanska
regeringen en låneoperation inom landet, vilken lyckades så förträffligt, att staten
kunde konsolidera 3,700 miljoner av de till 4,100 pesetas uppgående lånebelopp, som
skulle förfalla under de närmaste åren intill 1931. Centralbankens ställning vid
årsslutet var mycket stark med en guld- och silverreserv på 3,2 miljarder pesetas mot en
sedelcirkulation på 4,2 miljarder. Estlands regering beslöt att från och med 1
januari 1928 införa ett nytt mynt kallat krona, uppdelat i 100 cent. Valutan får
— 278 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
