Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norge 1927. Av redaktör Axel Skagen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Norge 1927.
Av Axel Skagen.
Norges regering 1927:
L y k k e, I., stats- och utrikesminister.
K o 11 o w, F. L., finansminister.
M o r e 11, P. A., socialminister
Christensen, I. E., försvarsminister.
Öve n, K., justitieminister.
Robertson, D., handelsminister.
Mageisen, W. K., kyrkominister.
D a r r e - J e n s e n, H. J., arbetsminister. "
B a e r ö e, O. L., jordbruksminister.
m året 1927 kan användas samma uttryck som årsbokens Norge-artikel
tillämpade om 1926, ett händelserikt år: riksrättsdomen — förbudets
upphävande — skiljedomslagens antagande — arbetarnas »samling» —
stortingsvalen -— och kronans stegring upp emot pari.
På främsta platsen står sistnämnda fenomen. Som jag framhöll i min förra
årsöversikt kunde det gott sägas också om 1927: det som präglade alla årets drag
var »valutan». — Kronan stod då i ett guldvärde av 93 %. I december 1927 var
guldvärdet 99,6 %, det vill säga, att utvecklingen, som i fjol försiggick i ett forcerat
tempo på valutamarknaden i riktning mot pari, praktiskt taget måste sägas vara
fullbordad. Därför torde nog 1927 för eftervärlden bli stående som det stora
märkesåret i Norges ekonomiska liv efter kriget.
Det säger sig självt, att året på det ekonomiska och finansiella området i hög
grad präglats av de händelser och företeelser, som måste komma som en nödvändig
konsekvens av fjolårets starka valutastegring. Med andra ord, även 1927 stod i
deflationens tecken.
Det klagades på framträdande håll över att anpassningen av pris- och utgiftsnivån
gick för trögt, så att det uppstod ett spänningsförhållande på grund av den
uppenbara skillnaden mellan kronans inre och yttre värde. Detta kom starkast till uttryck
i statens och kommunernas finanser och, i hemmaindustrien, som ännu låg nere.
Rättvisligen måste dock framhållas det faktum, att engrosprisnivån kommit ned
på guldbasis. Det som hängde kvar var levnadskostnaderna. ’ Detalj priserna följde
dock så smått efter, men med så nästan omärkliga indexfall, att då »Tidens Tegns»
butiksprisindex för november uppvisade ett prisfall på 4 poäng, verkade det nästan
som en sensation. Indexen var då 161,6. Detaljprisindex hade sålunda ännu ett gott
stycke kvar till pari. Och »Tidens Tegn» anmärkte härom, att det skulle bli
intressant att se om de höga lönerna i längden kunde hålla denna nivå väsentligt över
partiprisernas indextal.
Här spelade hela vår socialpolitik in. Levnadskostnaderna voro en frukt av de
genom skiljedomsutslagen reglerade lönerna, de höga skatterna och den stora
skuldbördan, som ju nödvändigtvis förutsätta en höjd prisnivå. Så länge man
genom offentliga åtgärder dämmer upp for den naturliga utjämningen och
anpassningen kommer saneringsprocessen på detta område att gå trögt; detta var en av
föregående årets lärdomar: det måste sörjas för att de ekonomiska lagarna få verka
så obehindrat som möjligt.
I april antog stortinget den provisoriska skiljedomslagen. Lagen satte visserligen
en bom för de årligen återkommande arbetskonf likt erna, men denna statsreglering
av lönerna har visat sig svår att kunna inpassa i de ekonomiska lagarna.
Arbetslönerna blevo genom skiljedomsutslagen reducerade med 15 %, vilka tillsammans
— 333 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
