- Project Runeberg -  Svenska Dagbladets Årsbok / Femte årgången (händelserna 1927) /
346

(1924-1944)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Finland 1927. Av fil. mag. Stig R. Malmström

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

har tyvärr denna fråga ingalunda förlorat i aktualitet i det fria Finland. Snarare
kunde man säga att den blivit mer och mer brännande. Den äktfinska agitationen
har med stor energi för sina syften utnyttjat det faktum, att landet regerats
av en »internationell» regering och att denna regering haft ett stöd i den
»onationella» svenska riksdagsgruppen.

På vintern fattade riksdagen ett rätt uppseendeväckande beslut beträffande
svenska språkets ställning vid stats järnvägarna. Ministären Kallio hade skridit
till åtgärder, vilka bl. a. gingo ut på att kungörelser av järnvägsstyrelsen m. m.
på stationer i finska trakter icke längre skulle avfattas på bägge språken.
Beträffande de anbefallda åtgärderna förklarade såväl justitiekanslern som
riksdagens justitieombudsman i januari, att de stridde mot språklagen, då stats
järnvägarna juridiskt voro att betrakta som ett tvåspråkigt distrikt med finska som
majoritetsspråk. De finska borgerliga partierna lyckades emellertid den 29 mars
genomdriva att riksdagen, genom att ändra ifrågavarande paragraf i språklagen
i önskad riktning, efteråt legaliserade den avgångna ministärens lagstridiga initiativ.

Riksdagsvalen voro årets stora politiska evenemang. Valagitationen, som
gestaltade sig utomordentligt livlig, gick helt i nationalitetsfrågans tecken.
Äktfin-narna skulle denna gång slå sitt stora slag. Deras mål var finsk borgerlig
majoritet i riksdagen: agrarpartiet, som i nationalitets frågan helt givit sig äktfinskheten
i våld, samt samlings- och framstegspartien, vilka ställde sig ytterst välvilliga till
de äktfinska kraven, skulle därpå bilda en regering, vars ställning bleve omöjlig
att rubba.

Den 1 och 2 juli förrättades valen. Deltagandet i desamma var livligare än vid
de tvenne närmast föregående valen, men icke på långt när lika intensivt som t. ex.
den skickelsedigra hösten 1917. Den socialdemokratiska gruppen förblev den
största och besatte som förut 60 platser. Agrarerna kunde annotera betydande
vinster och gingo upp från 44 till 52 mandat. Samlingspartiet ryckte in med 34
man mot 38 i föregående riksdag. Framstegspartiet drabbades av en formlig
katastrof, i det att dess mandatsiffra gick ned från 17 till 10. Den svenska gruppen
ökades från 23 till 24 och den kommunistiska från 18 till 20.

Agrarpartiets stora framgång synes förklaras dels av den attraherande effekt
som själva dess partinamn av någon anledning utövar på landets bönder och
småbrukare, dels av att partiet var det enda av de tre finska borgerliga partierna, vars
äktfinskhet stod utom allt tvivel och som sålunda i hög grad kunde tillgodogöra
sig den stegrade nationalistiska stämningen bland de finska väljarna.
Samlingspartiet har ända sedan Tulenheimo-regeringens fall i december 1925 seglat i
motvind. Den katastrof, som drabbade framstegsmännen, var icke alldeles oväntad.
Även vid valen sommaren 1922 hade de lidit förkrossande motgångar till följd av
sin avsaknad av ett program, som kunde verka tändande på väljarmassorna.
Kommunisternas vinst åter finner sin förklaring däri, att de, vilket icke var fallet vid
1924 års val, hade fria händer i fråga om valagitation. Framhållas må slutligen, att
det nu rådande valsystemet i Finland med proportionella val och kretsindelning
gynnar de stora partierna på de mindres bekostnad.

Valets viktigaste resultat var otvivelaktigt, att de tre finska borgerliga partierna
icke erhöllo den påräknade majoritetsställningen i riksdagen, i det att deras
sammanlagda mandatsiffra tvärtom minskades från 99 till 96.

— 346 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:04:37 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svda/1927/0348.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free