- Project Runeberg -  Svenska Dagbladets Årsbok / Sjätte årgången (händelserna 1928) /
99

(1924-1944)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från rättslivet 1928. Av justitierådet A. Kôersner - Ny arvslagstiftning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Från rättslivet 1928.

Av justitierådet A. Koersner.
Ur 1928 års lagstiftning.

Ny arvslagstiftning.

Den i 1926 och 1927 års översikter omnämnda, av lagberedningen förberedda
nya arvslagstiftningen har nu kommit till stånd genom utfärdandet 8/6 1928
av ett antal lagar och författningar (S. F. S.1) 279—288), vilka sedan
efterföljts av en del följdföreskrifter (S. F. S. 318 samt 432—441).
Den nya lagstiftningen trädde i kraft 1/1 29.

Den hittills i vårt land obegränsade arvsrätten för skyldemän har genom den nya lagen
beskurits. Arvsberättigade äro sålunda allenast bröstarvingar (arvlåtarens barn och deras
av-komlingar), föräldrar, syskon, syskons avkomlingar, far- och morföräldrar samt föräldrars syskon
(farbror, faster, morbror och moster). Kusiner och avlägsnare skyldemän äro däremot uteslutna
från arvsrätt. På grund av en särskild övergångsbestämmelse kunna kusiner och deras
avkomlingar emellertid under vissa förutsättningar komma att taga arv. Om sålunda någon
arvs-berättigad skyldemän enligt nya lagen ej finnes och ej heller några andra arvsberättigade personer,
(se det följande) skall vad äldre lag innehåller om arvsrätt för kusiner och deras avkomlingar
lända till efterrättelse, därest arvlåtaren den 1/1 29 fyllt femtio år samt från nämnda tid intill
sin död oavbrutet varit försatt i omyndighet och på grund av rubbad själsverksamhet oförmögen
att göra testamente. Den nya lagen har ej infört någon begränsning av testamentsfriheten.

Enligt hittills gällande ordning har make åtnjutit arvsrätt allenast i begränsad omfattning.
När den avlidne ej efterlämnat bröstarvinge eller adoptivbarn eller dess avkomlingar, ärvde
sålunda efterlevande maken halva kvarlåtenskapen, om den avlidne efterlämnade fader, moder,
syskon eller syskons avkomlingar, samt först i andra fall hela kvarlåtenskapen. Den nya lagen
föreskriver däremot, att, om förutsättningarna för makes arvsrätt föreligga, eller att bröstarvingar
samt adoptivbarn eller avkomlingar saknas, samt arvsrätt icke är utesluten med hänsyn till
ifrågasatt eller genomförd återgång, hemskillnad eller definitiv skillnad i äktenskapet,
efterlevande maken städse ärver hela kvarlåtenskapen efter den först avlidne. Finnes ej efter den
först avlidne förutnämnda skyldemän, fader, moder, syskon eller syskons avkomlingar, erhåller
den efterlevande full äganderätt icke blott till sin giftorätt i boet, utan även till den del av
boet, som utgör arv efter den avlidne maken. Efterlämnar däremot den först avlidne maken vid
sitt frånfälle fader, moder, syskon eller syskons avkomlingar, är den efterlevande makens rätt
till arvet efter maken underkastad en viktig begränsning. För sådan händelse inträder nämligen
vid den efterlevande makens död rätt till s. k. sekundosuccession för dem av den först avlidnes
ifrågavarande skyldemän, som då äro närmast till arv efter den först avlidne, d. v. s. de få
såsom arvingar efter den först avlidne taga del i den efterlevande makens bo. Genom denna
anordning av makes arvsrätt har lagen på en gång velat tillgodose den efterlevande makens
intresse av att få behålla hela kvarlåtenskapen som intresset hos den först avlidnes närmatse
arvingar, att arvet ej av den efterlevande ledes över på hans släkt, något, som kan befinnas
särskilt hårt, när egendomen kommit från den först avlidnes släkt.

Rätten till sekundosuccession innebär, att vid den efterlevande makens död hans bo uppdelas
i kvotdelar mellan hans arvingar å ena sidan och den först avlidne makens förenämnde arvingar
å andra sidan. I regel blir denna delning en hälftendelning, men det kan också bliva en delning
efter andra grunder. Särskilt inträffar detta, om vid den först avlidnes död makarna eller
en av dem hade enskild egendom. Även sådan egendom är nämligen, liksom enligt äldre lag,
föremål för makes arvsrätt. I detta fall äga den först avlidnes arvingar taga samma del i boet
vid efterlevande makens död, som kvarlåtenskapen efter den först avlidne, d. v. s. dennes giftorätt
och enskilda egendom, utgjorde av makarnas sammanlagda egendom vid hans frånfälle.

Vid delningen är förmögenhetsläget vid den eftérlevandes död avgörande. I vissa fall tages

!) S. F. S. = Svensk Författningssamling 1928.

— 99 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Aug 11 21:20:03 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/svda/1928/0101.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free