Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Från rättslivet 1928. Av justitierådet A. Kôersner - Rättegångsreformen - Internationellt lagstiftningsarbete och internationella konferenser
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rättegångsreformen.
I årsboken för 1927 s. 71 omnämndes, att processkommissionens stora principbetänkande jämte
däröver avgivna yttranden från underdomstolar och andra myndigheter samt Sveriges
advokatsamfund remitterats till lagrådet. Utlåtande från lagrådet har avgivits under året och är
offentliggjort i Statens offentliga utredningar 28:19.
Jämväl de sakkunniga, som under ordförandeskap av generalkrigskommissarien L. Widell haft
att yttra sig angående processreformens ekonomiska verkningar samt beträffande frågan om
dom~r-utbildningen och befordringsgången på domarebanan, hava avgivit betänkande (Statens offentl.
utredn. 28:20). Över detta betänkande skola nu åtskilliga yttranden avgivas. Det är icke att
förvänta, att frågan om rättegångsreformen förelägges 1929 års riksdag.
Internationellt lagstiftningsarbete och internationella konferenser.
Sjätte Haagkonferensen. Denna konferens sammanträdde i Haag under tiden 5—28 januari
28. Tjugutvå stater voro företrädda liksom vid föregående konferens år 1925. Sveriges
representanter voro ministern i Haag P. Adlercreutz, lagberedningens ordförande f. d. justitierådet
Ekeberg, häradshövdingen A. Bagge och legationsrådet F. Malmar.
Arbetet var fördelat på fyra kommissioner.
Första kommissionen behandlade frågan om en konvention på arvs- och testamentsrättens
område.
Andra kommissionen hade att överväga frågor om ändringar i 1902 och 1905 års konventioner
angående äktenskaps- och förmynderskapsrätten, tredje kommissionen ägnade sig i främsta rummet
åt frågan om kostnadsfri rättshjälp, och åt fjärde kommissionen hade anförtrotts frågan om en
internationell privaträttslig reglering av köpet, vilken fråga nu^mera förberedelsevis behandlades.
Den internationella konferensen i Rom för skydd av litterära och konstnärliga verk. År 1886
avslöts mellan ett antal stater den s. k. Bernkonventionen ang. bildande av union för skydd
av litterära och konstnärliga verk. Till Bernunionen har efter hand anknutit sig ej mindre
än 39 stater. Den ursprungliga Bernkonventionen har undergått åtskilliga förändringar,
särskilt vid en konferens i Berlin år 1908, då den s. k. reviderade Bernkonventionen kom till
stånd. Å konferensen i Berlin bestämdes, att en ny konferens skulle äga rum i Rom år 1918.
På grund av världskriget har denna konferens först ägt rum under år 1928 under tiden den
7 maj t. o. m. den 2 juni. Sveriges delegerade voro presidenten friherre E. Marks von
Wiirtem-berg och advokaten E. Lidforss. Ur förhandlingarna framkom en ny reviderad Bernkonvention,4
vilken redan vid konferensen godkändes av det stora flertalet unionsstater. Då åtskilliga
ändringsförslag av vikt icke uppnådde den nödiga anslutningen företer den nya konventionen emellertid
icke många väsentliga avvikelser från 1908 års. Huvudfrågor på konferensen utgjorde två förslag,
framlagda av italienska regeringen och unionens permanenta byrå i Bern.
Det ena av dessa förslag avsåg enhetlig reglering av skyddstidens omfattning. Den nu gällande
konventionen bestämmer, att denna tid principiellt omfattar upphovsmannens livstid och 50 år
efter hans frånfälle, men att det lämnas öppet åt de särskilda staterna att bestämma en kortare
skyddstid. Som bekant har Sverige stannat vid en skyddstid av 30 år från upphovsmannens död.
Framställt förslag om skyddstidens uniformering i viss omfattning blev ej antaget av konferensen,
varför frågan måste förfalla. Det andra huvudspörsmålet gällde författares och tonsättares rätt
att förfoga över radioutsändning av deras verk. I den nya konventionen upptogs härom en
artikel, som i princip fastslår en dylik förfoganderätt, men tillika uttalar, att de särskilda staternas
lagstiftning har att reglera villkoren för utövandet av rätten med iakttagande av bl. a. att
författare eller tonsättare under alla omständigheter äger åtnjuta skälig ersättning, som i brist av
överenskommelse fixeras av kompetent myndighet. I den avgivna rapporten inflöt emellertid på
svenskt initiativ det viktiga uttalandet, att man vore ense om att en stat icke borde skrida till
inskränkning i upphovsmannarätten med mindre nödvändigheten därav blivit konstaterad genom
denna stats egen erfarenhet.
Vid konferensen upptogs även spörsmålet om den »ideella» upphovsmannarätten (Le droit moral
de 1’auteur). Om denna intogs i konventionen en bestämmelse, som fastslår upphovsmannens rätt
att, utan hänsyn till varje från hans sida gjord utfästelse av förmögenhetsrättslig art, motsätta
sig varje slags förvanskning av hans verk, som kan leda till förfång för hans anseende.
— 105 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
