Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Kyrkliga händelser. Av pastor Oscar Mannström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Kyrkliga händelser.
Av Oscar Mannström.
I Jerusalem, på Oljeberget, hölls den 24 mars—8 april ett sammanträde av
Internationella missionsrådet. Deltagarna voro tvåhundrafyrtionio ifrån
världens alla hörn, därav femtio färgade. För första gången vid ett dylikt
sammanträde (eller konferens) hade tillkallats ett antal särskilda sakkunniga, som
annars hade föga eller intet direkt med missionen att skaffa, men likvisst stodo i
det förhållandet till densamma, att de med glädje gåvo sin medverkan. Bland dessa
sakkunniga må nämnas specialister på naturfolkens uppfostran såsom Thomas
Jesse Jones, nationalekonomiens och socialvetenskapens representanter såsom
engelsmännen Tawney och Grimschaw, kyrkomän såsom dåvarande biskopen av
Manchester, dr William Temple, numera ärkebiskop av York. (Ärkebiskop
Söderblom, som tillkallats i samma egenskap, hade blivit förhindrad att infinna sig.)
Konferensen var sluten och arbetet utfördes enligt den moderna metoden i ett
flertal mindre utskott, vilkas utlåtanden sedan behandlades in pleno. Ordförande
var amerikanen dr John R. Mott.
Konferensens »budskap», ett kyrkohistoriskt märkligt aktstycke, avfattades av
ett utskott på tjugufem ledamöter med amerikanen dr Speer och biskop Temple
såsom ordförande. Den ledande kraften synes ha varit den sistnämnde, genom
vilkens bedrivande inflöt den formulering av det kristna budskapet som enhälligt
blev antagen vid världskonferensen för tro och författning i Lausanne 3—20
augusti 1927, avfattad av prof. Deissman. Det avgörande ordet för detta parti
av aktstycket sades av de färgade. I stort sett synes denna centrala del av
uttalandet hava mottagits med tillfredsställelse över allt i ledande missionskretsar,
och där detta ej varit fallet har tydligen ett missförstånd förelegat beträffande
ett uttryck i inledningsorden till Lausanne-citatet: »Jesus Kristus — — är den
slutgiltiga men ständigt fortskridande uppenbarelsen av Gud». Man har — såsom
exempelvis i Svensk Missionstidskrift — förbisett den tolkning av uppenbarelsens
fortskridande karaktär som ges i företalet, där det heter om Kristus: »Han
framstår tydligt och klart såsom långt större än den västerländska kulturen, större än
den kristendom, som världen hittills lärt känna».
I fråga om förhållandet mellan de äldre kyrkorna och de yngre,
missionskyrkorna, — ett alltmer brännande praktiskt spörsmål — gjordes gällande, att
någon medveten önskan att bruka missionen till att pålägga något folk ett
ekonomiskt, politiskt eller socialt ok ej kunde tolereras och att varje ansats till
religiös imperialism, som söker påtrycka andra främmande åskådningar och bruk,
även om den har sin grund i andlig välmening, måste fördömas. Ej heller önskade
man sammanknyta evangeliet med oföränderliga kyrkliga traditioner, som få sitt
innehåll ifrån den västerländska kyrkans historia. Målet skulle fastmer vara att
ställa den kollektiva historiska erfarenheten till de unga kyrkornas tjänst i alla
länder. Mycket av detta arv har sin rot i reella grunder och vore väl värt att taga
del av, men man önskade att de nya nationalkyrkorna skulle uttrycka evangeliet
enligt sin egen andliga läggning i former, som lämpade sig för deras kulturella arv.
Ett framsteg i diskussionen om det ömtåliga ämnet synes betecknas av det nya
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Mon Dec 11 23:04:50 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/svda/1928/0109.html
