- Project Runeberg -  Svenska Dagbladets Årsbok / Sjätte årgången (händelserna 1928) /
130

(1924-1944)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kulturhistorisk revy 1928. Av amanuens Axel Bagge - Den förhistoriska arkeologien - Den medeltida arkeologien

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I Tvååkers sn, Halland, helt nära Galtabäckens utlopp i den numera nästan
igengrundade Galtabäcksviken, en av de få på den för sjöfarande så ogästvänliga
sträckan Halmstad-Varberg, påträffades och framgrävdes under sommaren det
första säkert förhistoriska fartyget i Sverige. Skrovet, klinkbyggt på spant och
hopfogat uteslutande med tränaglar (intet spår av metall), var ganska illa bevarat
och måste upptagas bit för bit. Kölen fanns kvar i hela sin längd, 9,10 m. Skeppet,
som fört segelmast, visade i sin konstruktion en del egendomliga och primitiva
detaljer, som i sin helhet giva det en avgjort ålderdomligare prägel än de berömda
norska vikingatidsskeppen från Oseberg och Gokstad (800- och 900-talen), om
vilka det för övrigt rätt mycket påminner. I samma riktning pekar den
vidlyftiga geologiska undersökning (med pollenanalys m. m.) som på platsen
utfördes av statsgeologen L. von Post, vilken anger hög ålder, möjligen romersk
järnålder, d. v. s. tiden från Kr. f. till år 400 e. Kr. Skulle denna åldersbestämning
bekräftas, skulle fyndet ge det arkeologiska beviset för att seglingskonsten var
känd och utövad här i Norden flera århundraden tidigare än man hittills vågat
antaga. Inga fynd av daterande fornsaker gjordes. Detta jämte vissa andra
förhållanden gör det sannolikt, att Galtabäcks skeppet var ett gammalt utrangerat
fartyg, som, tömt på alla attiraljer, lämnats åt sitt öde på den dåvarande stranden.

Enligt uppgifter av ortsbefolkningen skulle i en åker strax norr om årets
fyndplats för flera år sedan vid dikning ha hittats bitar av ekträ. En preliminär
undersökning visade, att här fanns ännu ett skepp, bättre bibehållet, av ungefär
samma byggnad men kraftigare och mera omsorgsfullt utfört. Alltså en lockande
uppgift för kommande års arkeologiska fälttåg. Den tanken har framkastats, att
dessa skepps fynd å den nu starkt uppgrundade Galtabäcks vikens strand markera
en hittills okänd förhistorisk hamn anknuten till det enligt traditionen här fordom
blomstrande Gamla Köpstad, föregångaren till Varberg.

Undersökningen leddes av amanuensen Arvid Enqvist; den omständliga
konserveringen av det myckna träet utfördes av konservator Gillis Olsson i lokaler
på Varbergs fästning, där det märkliga fyndet tills vidare förvaras.

Bland årets övriga förhistoriska fältundersökningar kan nämnas M. Stenbergers
vid Brostorp i Glömminge sn, Öland, fortsatta utgrävning av en forntida by eller
gårdsanläggning. En därstädes undersökt skelettgrav från 2 :a århundradet e. Kr.
uppvisade ett även för öländska vapengravar från denna tid osedvanligt rikt
inventarium, nämligen: en eggat svärd, kniv, sporrar, 4 spjutspetsar, allt av järn;
sköldbuckla av järn med stora silverbeslagna nithuvuden, kantbeslag av brons,
samt tillhörande synnerligen praktfullt sköldhandtag av brons med rik
silverbeläggning, vidare guldfingerring m. m. Sköldhandtaget torde vara det vackraste
exemplar i sitt slag, som Historiska museet hittills införlivat med sina samlingar.

Vid Ramsjö i Vittinge sn, Uppland, påträffades i ett sandtag tre s. k.
enmans-gravar med för dessa trakter märkligt och sällsynt gediget innehåll bestående av
flera vackert ornerade lerkärl jämte båtformiga stridsyxor och håleggade mejslar.
Av detta slags gravkärl (s. k. svensk bandkeramik) finnes från Uppland förut
blott ett enda (från Jumkils sn), varför Ramsjöfynden beteckna ett särdeles
imponerande tillskott till statsmuseets ifrågavarande fyndbestånd.

Till slut må endast nämnas, att den stora inventeringen av landets fasta
fornminnen under året, huvudsakligen med understöd av privata medel, fortgick inom
flertalet landskap i mellersta och södra Sverige.

— 130 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:04:50 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svda/1928/0132.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free