Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Samförståndskonferensen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
så sakliga som möjligt, kunde det dock icke undvikas att den fortsatta
långvariga diskussionen blev ganska enformig och väl mycket bemängdes med slagord
och allmänna talesätt för att icke tala om de många upprepningarna. Ett och
annat inlägg av verkligt positivt värde förekom dock. Hit måste bland annat
räknas det av disponent Storjohann gjorda påpekandet av den fara för
arbetsfreden, som ligger däri, att arbetarna aldrig sända befullmäktigade delegerade
till förhandlingsbordet. Följden härav är, att preliminära överenskommelser, som
förhandlingsdelegerade med stor möda kompromissat sig till, ofta sönderrivas
vid omröstning ute på arbetsplatserna.
Sedan diskussionen avslutats, gav ordföranden en sammanfattning av de förslag
och synpunkter, som framkommit under överläggningarna, varefter han föredrog
ett förslag till resolution, som utarbetats i samråd med representanter för de båda
huvudorganisationerna. Sedan häradshövding von Sydow hemställt att även
mellan-befälet måtte bli representerat i den blivande delegationen, och hr Thorborg »i
endräktens och samförståndets intresse» instämt häri, antogs enhälligt resolutionen,
som hade följande lydelse:
»Konferensen uttalar önskvärdheten av att en delegation tillsättes med uppgift att
sammanfatta vid konferensen framkomna synpunkter och uppslag, i vad de vunnit mera allmän
tillslutning från konferensdeltagarnas sida, samt framlägga förslag till åtgärder, ägnade att
förverkliga konferensens syfte, främjandet av samförstånd och arbetsfred till gagn för
näringslivet och samhället i dess helhet, samt hemställer till Svenska arbetsgivareföreningen
och Landsorganisationen att utse vardera fem ledamöter i en sådan delegation ävensom till
k. m:t att i delegationen utse ytterligare ett lämpligt antal ledamöter, däribland
representanter för ingenjörer och underbefäl.»
Socialministern tog därefter till orda och bad att få tacka alla dem, som
hörsammat regeringens inbjudan att komma till konferensen. »Liksom det är min
uppfattning», yttrade hr Liibeck, »att konferensen givit uttryck åt samförståndsviljan
och stärkt denna, är jag övertygad om att när vi till äventyrs samlas till en
ytterligare konferens av detta slag, skall samförståndsviljan ha vuxit sig än fastare och
ha burit frukt för vårt land och vårt folk.»
Sedan hrr von Sydow och Thorberg framfört konferensdeltagarnas tack var
konferensen avslutad. Dess eftermäle har så långt det hittills varit möjligt att giva ett
sådant — den beslutade delegationen var ännu vid årsskiftet icke utsedd och ännu
mindre hade således några positiva förslag kunnat framläggas — varit gott. Och
detta kunde knappast sägas ha blivit stört, utan snarare understruket, av
raseriutbrotten från kommunistiskt håll, där ju själva livsluften är socialt missnöje.
Belysande för stämningen inom dessa kretsar är emellertid, att en kommunistisk
verkstadsklubbs ordförande i Göteborg, som dristat sig mottaga socialministerns
inbjudan att bevista konferensen, till straff härför omedelbart uteslöts ur partiet.
I övrigt tävlade emellertid såväl borgerlig som socialdemokratisk press att uttrycka
synbarligen allvarligt menade förhoppningar om att de samförståndstankar, som på
konferensen såddes, måtte ha fallit i god jord. I så måtto fick man ganska snart ett
intryck av att sa även skett som. senhöstens med stora farhågor motsedda
avtalsförhandlingar — särskilt inom verkstads- och sågverksindustrierna — fingo ett över
all förväntan gynnsamt förlopp, så att arbetsfreden för det kommande året syntes
tryggad.
— 180 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
