Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Arbetskonflikter och lönerörelser. Av redaktör Th. Swedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Arbetskonflikter och lönerörelser.
Av redaktör Th. Swedberg.
fråga om arbetskonflikter och övriga förhållanden på arbetsmarknaden kan
1928 med skäl kallas ett motsägelsernas och överraskningarnas år. Visserligen
var situationen vid årets början ganska hotande, i det att de föreliggande
avtalstvisterna inom pappersmasseindustrien, mellansvenska gruvorna och
hamnarbetare-facket visade sig mycket svårlösta, men säkerligen anade dock ingen att de båda
förstnämnda konflikterna skulle få ett så ytterst ondartat förlopp som sedermera
blev fallet och som kommo dem att överskugga vårt lands hela ekonomiska liv. Å
andra sidan motsågos höstens förhandlingar inom verkstads- och
sågverksindutri-erna med de djupaste farhågor. Snart skingrades dock orosmolnen. Nya
uppgörelser träffades osedvanligt smärtfritt, och årsslutet präglades av en
samförståndskänsla och en fredsanda, som landet icke på länge upplevat. Det var våren,
som bjöd på de mörka skuggorna, och hösten, som kom med de ljusa dagrarna.
För pappersmasseindustriens vidkommande verkställdes allmän lockout från och
med den 2 januari, sedan ett medlingsförsök — det tredje i ordningen — dagarna
förut misslyckats. Den 30 januari utvidgades konflikten genom sympatilockout
vid till sågverks förbundet anslutna företag med undantag för flottnings
föreningarnas arbetsplatser. Vid pappersmassefabrikerna berörde lockouten omkring
17,500 arbetare och vid sågverken 18,000. Tvisten inom
pappersmasseindustrien avsåg såväl de allmänna arbetsbestämmelserna som lönerna. Arbetsgivarna
hade påyrkat förändring av en del allmänna bestämmelser, vilkas tillämpning
föranlett tvister eller vilka visat sig vara mera betungande än motsvarande
bestämmelser inom jämförliga näringsgrenar. Detta gällde bland annat beträffande
övertidsberäkningen, sjukvårdsförmåner och semesterersättning. I fråga om lönen hade
arbetsgivarna på grund av det starkt försämrade marknadsläget ursprungligen
krävt allmän nedsättning men frångingo sedermera detta krav och påyrkade endast
beskärning av lönerna vid de fabriker, där lönenivån av olika anledningar kommit
att stiga oerhört över genomsnittet. Arbetarnas talesmän vidhöllo visserligen
principiellt status quo, men förklarade sig sedermera kunna gå med på någon
reduktion vid de i lönehänseende högst stående fabrikerna liksom även på några
jämkningar i fråga om de allmänna bestämmelserna. Det såg sålunda ut, som om
konflikten jämförelsevis lätt kunde bringas ur världen. När den särskilt tillsatta
förlikningskommissionen den 16 januari framlade ett medlingsförslag, förordades
också detta av såväl arbetsgivarnas som arbetarnas förhandlingsdelegerade. Medan
medlingsförslaget befann sig ute på omröstning inom de lokala fackföreningarna
satte emellertid syndikalisterna och kommunisterna i gång med en våldsam
agitation, med påföljd att förslaget med stor majoritet förkastades. Medlingsförslaget
hade tillstyrkts icke blott av arbetarnas förhandlingsdelegerade utan även av
fackförbundsstyrelsen och av landssekretariatet. Omröstningen innebar alltså en
desavuering av icke blott det speciella fackförbundets utan hela
landsorganisationens ledning. Den visade att fackföreningsrörelsen trots all konsolidering och yttre
utveckling ännu icke kunnat befria sig från den primitiva demokratiens avigsidor.
Utgången hade även ännu en gång påvisat behovet av verkligt befullmäktigade
— 181 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
