Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - »Italia»-tragedien. Av amanuensen Ansgar Roth
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
alla tillbehör, som Biagi skyndade sig att montera. Inom kort ljuder den
klagande tonen från nödsignalens SOS över isöknen, och Biagi lyssnar med lurarna
för öronen ivrigt efter svar. Men svaret dröjer.
I stället hade Biagi och genom honom de övriga skeppsbrutna den tvivelaktiga
förmånen att kunna lyssna till alla rykten, gissningar och falska meddelanden
rörande »Italia», som under dessa dagar korsade etern i alla riktningar.
Underrättelserna om de talrika undsättningsexpeditioner, som planerades eller
verkligen utsändes, voro till ringa glädje för de nödställda, då de samtidigt fingo veta
att dessa expeditioner dirigerades åt fel håll. Tältets geografiska läge, som
ändrades dag från dag allt efter vindens riktning och tidvattnets strömningar, kunde
med hjälp av sextant och kronometer noggrant bestämmas. Det befanns, att
»Italias» kurs varit mera östlig än man antagit. I stället för att fartyget enligt
beräkning skulle ha hunnit till en punkt norr om Moffenön utanför Wijde fjord
på Väst-spetsbergens nordkust på 150—200 kilometers distans från målet i
Kingsbay, så befann det sig vid katastrofen på väl dubbelt så stort avstånd därifrån
några kilometer öster om Foynön ej långt från Kap Leigh Smith, Nordostlandets
yttersta utpost mot Frans Josefs land.
Under dessa förhållanden satte de skeppsbrutna sitt hopp till radion och blevo
grymt besvikna, när de under de första dagarna icke fingo några svar på sina
anrop. När Biagi oaktat många försök med ändring av antennen icke lyckades
uppnå kontakt med yttervärlden, tappade han humöret och inskränkte sig till
att sända ett visst antal signaler om dagen. Den 6 juni på kvällen kom emellertid
en sensation. När Biagi som vanligt lyssnade till dagsnyheterna från San
Paolo-stationen i Rom, hörde han bland annat hallåmannen berätta, att en rysk
radioamatör Schmidt i trakten av Arkangelsk uppfångat ett trådlöst meddelande på
33 å 35 meters våglängd av följande lydelse: »SOS Italia — general Nobile •—
Frans Josef». I stället för Frans Josef borde det visserligen ha stått »presso
isola Foyn circa longitudine etc.», men det berodde uppenbarligen på
missuppfattning av de svaga signalerna; »Foyn circa» tolkades kanske som »Francesco»,
och ingen kände väl till den lilla Foynöns existens. Våglängden var också riktig
(33 m.). Generalen blev som elektriserad och överhopade den stackars Biagi med
förebråelser för att han sov för mycket och telegraferade för litet. Antennens
mast höjdes, och Biagi sände hela natten SOS-signaler jämte uppgifter om läget.
Några av dessa signaler uppfångades också följande morgon ombord på »Cittå
di Milano», vars radiochef påstod sig känna igen Biagis »stil». Men kapten
Romagna var fortfarande skeptisk — förklarligt nog efter alla falska telegram om
»Italia» — och uppfordrade Biagi att meddela sitt militära inskrivningsnummer,
en uppgift som ingen av eterns marodörer kunde giva. Följande dags afton, den
8 juni, ägde det första samtalet rum; förbindelsen var äntligen återknuten.
I sin bok LTnferno bianco, Det vita helvetet, berättar Tomaselli, som under
hela denna tid vistades ombord på »Cittå», att fartygets telegrafist faktiskt hörde
Biagi redan den 29 maj, dagen före Malmgrengruppens uppbrott från tältet,
men att han på grund av ett annat samtidigt meddelande från en italiensk
radiostation trodde att även Biagis svaga signaler härrörde från denna. Den starkare
stationen hjälpte, såsom ofta händer, den svagare att bliva hörd. Hade Biagis
nödsignaler uppmärksammats och identifierats den 29 maj och ett meddelande
— ’216 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
