Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Världshändelserna 1928. Av fil. dr Verner Söderberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Amerikanskt upphov har också den politiska
tilldragelse under fjolåret som kanske mest
låtit tala om sig, nämligen undertecknandet i
Paris den 27 augusti 1928 av det s. k.
Kelloggför-draget, avtalet om fördömande av kriget såsom
redskap för nationell politik. Med amerikanske
utrikesministern Kellogg delar den franske,
Aristide Briand, såtillvida äran av initiativet,
som det var den sistnämnde, vilken i april 1927
framkastade tanken på ett dylikt fördrag, dock
endast mellan Frankrike och Förenta staterna.
Kellogg vidgade emellertid planen från
»tvåsi-dig» till »mångsidig» och gav den därigenom i
berörda fall universell omfattning och därmed
politiskt värde. Hela första hälften av året
diskuterade man i form av noter och politiska tal
fram och tillbaka, och sedan därunder en rad
miss förståndsmöjligheter avlägsnats, kunde den
27 augusti undertecknandet ske i stark
reklambelysning. De undertecknande staterna voro då
femton, nämligen stormakterna (dock ej
Sovjetryssland), de brittiska Dominions samt
«Lo-carnomakterna av andra ordningen (Belgien,
Polen och Tjeckoslovakien). Allmän
inbjudan till anslutning utsändes och fick så gott som överallt det mest sympatiska
emotta-gande. Vid årets slut hade endast Sovjetryssland beslutat ratifikation, och på nyåret
har sedan fördraget lyckats passera amerikanska senatens fruktade skärseld. Dess
ratifikationsbeslut, vilket regeringen önskat skola bli fullständigt förbehållslöst,
åtföljdes dock av framläggandet, till oppositionens lugnande, av ett betänkande från
senatens utrikeskommission vari framhölls, att fördraget ej förbjöd rent
försvarskrig och ej berörde Monroedoktrinens giltighet. Uttryckligen framhölls i
betänkandet, att detta ej finge fattas som ett formligt förbehåll, och till
kompromissuppgörelsen hörde även att utskottstolkningen ej gjordes till föremål för något
senatsbeslut. Efter dessa korridoravtal kunde senatens beslut inskränkas till att
gälla allenast fördragsratifikationen och fattas så gott som enhälligt — mot en
enda nej röst. Förenta staternas ratifikation väntas påskynda samtliga
ursprungliga signatärers, varmed fördraget för deras del träder i kraft, och i fråga om
övriga stater är man tämligen säker om snar anslutning. Fråga är endast, om det
försiktiga omnämnandet av Monroedoktrinen skall från ratifikation avskräcka ett
antal sydamerikanska stater, vilka tidigare affischerat en viss tvekan och som
förmodligen uteblivit, om denna doktrin uttryckligen gjorts till föremål för ett
officiellt amerikanskt ratifikationsförbehåll. Vad betyder då, efter den påräknade
eller nästan allmänna anslutningen, detta stora fredsavtal? »Folkens trygghet på
fördragens grundval är förverkligad», utbrister trosvisst Journal de Geneve.
Erfarenheterna från tidigare »eviga freder» tala mot en så högtflygande optimism.
Då Genévetidningen fortsätter att »man ej kan se vad som ytterligare skulle kunna
göras för att stärka denna trygghet» och att »avrustningen kan börja», så är det
Kriget i bojor genom Kelloggfördraget.
— 336 –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
