Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det ekonomiska läget i utlandet. Av redaktör E. Klarin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
järnindustrierna, alltså för Englands förnämsta industriella förvärvskällor.
Koncentrationssträvandena fortsatte, och särskilt inom kolindustrien arbetade man.
energiskt för att få till stånd ett enhetligare försäljningssystem samt en effektiv
kontroll över produktion och priser. Någon definitiv lösning på detta
omfattande och svårlösta problem uppnåddes dock icke. Under årets sista månad
visade sig någon förbättring, i det att järn- och stålindustrien stimulerades genom
stora beställningar från skeppsvarv och järnvägar, och bomullsindustrien kunde
öka sin export på Kina. I sin helhet sett blev 1928 för den engelska storindustrien
en besvikelse.
Medan England och, som snart skall visas, även Tyskland icke kunde inrangera
1928 bland sina ekonomiskt fördelaktiga år, hade Frankrike däremot att anteckna
först och främst en lätt genomförd återgång till guldmyntfot, praktiskt taget
frånvaro av all arbetslöshet och en lugn utveckling av sin industri och handel. Den
politiska ro, som blev en följd av Poincarés oavbrutna, kraftiga och
målmedvetna styrelse, återspeglade sig i näringslivets trivsel och sunda stadga. Under
c:a 18 månader hade landet förberetts på återgången till guldmyntfot, och då
denna procedur genom en den 25 juni utfärdad lag genomfördes, skedde detta
♦utan svårighet och knappast under några märkbara förändringar vare sig i
upplivande eller deprimerande riktning. Indextalet för varuprisnivån steg under
våren kraftigt och nådde sin höjdpunkt i maj men gick sedan åter kraftigt
tillbaka. Handelsomsättningen med utlandet ökades kvantitativt, men sjönk i
prisvärde och slutade med ett stort importöverskott på 2,100 miljoner franc mot ett
exportöverskott på 1,875 miljoner år 1927.
Den flytande avsättning Tyskland under hela år 1927 hade på sin
hemmamarknad avtog under 1928 alltmera. Övergången skedde sakta, men orubbligt.
Redan i mitten äv januari hade de arbetslösas antal stigit till 1,6 milj.,
minskades sedan under sommarmånaderna, men steg mot slutet av året till en siffra, som
överskred miljonen och var den sista november mer än 70 procent högre än året
förut vid samma tid. Riksekonomiministern, dr Curtius, framhöll i december,
att Tysklands svårigheter huvudsakligen berodde på brist på kapital, långsam
kapitalbildning inom landet, räntesatser, som i medeltal lågo 4 procent över
utlandets, och så naturligtvis de hårda skadeståndsbetalningarna. Också riktades från
tysk sida en vädjan till Storbritanniens, Frankrikes, Italiens och Japans
regeringar för att få till stånd en ny expertkommitté för undersökning av landets
skadeståndsförpliktelser. Den tyska sjöfarten hade under året ett starkt uppsving, och
vidare arbetade de elektriska och kemiska industrierna under gynnsamma
förhållanden. Däremot var det klent beställt med textil-, varvs- och
metallindustrierna, och den 1 november utbröt inom den tyska järnindustrien en arbetskonflikt,
som omfattade 200,000 arbetare och som först i december månad kunde biläggas
genom regeringens inskridande. Ehuru tyskarna av alla krafter bemödade sig att
öka sin export, blev slutsumman för årets handelsbalans starkt negativ, i det att
importöverskottet uppgick till 1,2 miljard riksmark. En avsevärd förbättring i
handelsbalansen inträdde dock i det att slutresultatet för 1927 visade ett
importöverskott på 2,85 miljarder. Under 1928 höll sig importen ungefär oförändrad i 13,64
miljarder, medan exporten inklusive skadeståndsleveranser belöpte sig på 12,44 mil-
— 344 –
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
