Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gammalsvenskbybornas hemresa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hoppas skulle gå till hälsa i det svenska klimatet, och att åtskilliga fall av
ögonsjukdomen trachom påvisats. Tyvärr hade dock resan icke förlupit utan alla
tragiska inslag. Redan dagen före avresan från Cherson hade hustrun i en familj
avlidit och måst begravas där ute. I Constanza fick man lov att avpollettera två
sjuka, en ung flicka, som färdläkaren misstänkte vara behäftad med tyfus, samt
en medelålders, av tuberkulos lidande man. Båda dessa sjuka anlände emellertid,
mycket kryare, med en senare privat transport till Sverige och förenades med
kolonisterna i Jönköping.
Det gällde nu närmast att bereda byborna utkomst i Sverige. En stort anlagd
nationalinsamling med lokalkommittéer i länen samt underkommittéer i städer
och samhällen igångsattes under ordförandeskap av generaldirektör G. Malm. I
den offentliggjorda planen för insamlingen angav man behovet av kapital till två
miljoner kronor, avsedda främst till förvärv av 130 jordbrukshem. På en punkt
yppades delade meningar, nämligen huruvida byborna alltjämt borde beredas
bosättning tillsammans eller om de hellre borde utplanteras på skilda håll i landet.
För det första alternativet hyste byborna själva tydligen de största sympatierna,
men däremot ansåg man på ledande håll, att en utplacering kanske kunde vara
lämpligare. Den rasbiologiska sidan av saken gjordes till föremål för en ännu
vid årsskiftet icke avslutad undersökning av rasbiologiska institutet.
Undan för undan skaffades byborna familjevis anställning vid olika jordbruk,
närmast i syfte att de skulle komma i direkt kontakt med förhållandena på den
svenska landsbygden. Redan tre veckor efter ankomsten till Sverige hade ett
hundratal bybor sålunda fått nya hem, de flesta i Stockholms län. Ett antal
sändes emellertid också till Gotland, vars klimat och förhållanden för övrigt på
goda grunder ansågos särskilt lämpade. 1 september meddelades, att plats beretts
för nära hundra familjer och att endast ett fyrtiotal familjer med omkring 300
medlemmar voro kvar i Jönköping. Vid årsskiftet hade kontantinsamlingen nått upp
till 800,000 kronor. Under höstens lopp arrangerades en rad tillställningar till
förmån för insamlingen. Under en turné genom landet höll pastor Höas
föredrag, till vilka tillströmningen var så stor, att många måste vända. Stora kollekter
inflöto också därvid. Såväl Kungliga teatern och Dramatiska teatern som
Oscarsteatern gåvo festföreställningar till förmån för insamlingen, och även andra teatrar
anslogo större eller mindre delar av inkomsten från en föreställning till
svenskbyborna.
Då och då under höstens lopp förspordes ett och annat missljud. Några
klagomål, som framställts av en familj, vilken utplacerats i Uppland, visade sig
högst överdrivna. Däremot yppade en familj på 18 personer sin avsikt att
återvända till Ryssland. De fingo efter egen önskan lämna Jönköpingsförläggningen
och omhändertogos i Stockholm av kommunisterna, i vilkas sold huvudmannen för
familjen, en man vid namn Voldemar Utas, sedan agiterade vid åtskilliga möten,
medan familjen avvaktade tillstånd att få återresa till Ryssland. I december gav
den sig av. Denna familj har enligt uppgift åtskilligt ryskt blod, och det säges
av de övriga byborna, att huvudmannen stått i nära förbindelse med
sovjetmyndigheterna.
I början på oktober var icke en på hundra bybor kvar i Jönköping. Vid denna
tid hade två lantegendomar på Gotland med plats för sammanlagt åtta familjer
inköpts. Under årets sista veckor blev tanken bland byborna på en utvandring till
— 184 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
