- Project Runeberg -  Svenska Dagbladets Årsbok / Sjunde årgången (händelserna 1929) /
230

(1924-1944)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Motorkrönika

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Olle Grönkvist erövrade 1929 definitivt K.
A. K:s Vinterpokal nr 2.

och balans. Man hade dock anledning att
vänta att denna omtanke om, motorcyklarnas
värde som sportmaskiner snart skulle komma
i bakgrunden och konstruktörerna helt inrikta
sig på att göra maskinerna mer lämpade för
»folk i allmänhet».

Den stora händelsen inom den svenska
bilindustrien var, att Volvo moderniserats i allra
högsta grad och nu framträdde inte blott med
en elegant kaross utan också med sex-cylindrig
motor och fyrhjulsbromsar.

Den svenska motorcykelindustrien upplevde
en verklig blomstringsperiod. Först och främst
skapade Husqvarna förutom den helt
nykon-struerade modellen med en högklassig engelsk
motor, som fördes fram vid årsskiftet, även
en ny, modern maskin med helt svenskbyggd
motor. Dessa senare modeller fingo sitt
elddop under det Internationella Sexdagarslöppet,
vilket utföll synnerligen väl; den mest
smickrande uppmärksamhet riktades inte blott på
Husqvarnamaskinerna, utan också på
Trälie-borgs gummiringar. Vikings tändstift och
Vik-manshyttans ventiler. Rexfabriken i Halmstad
kom på allvar i gång även med sina större
modeller, Monark och Suecia i Syd-Sverige
synas få den marknad, de förtjäna, och Nymans
verkstäder i Uppsala (där man liksom vid
Husqvarna även bygger motorerna på den egna
fabriken) gjorde under året utvidgningar för att möta efterfrågan på N. V.-maskinerna.

Det mest talande beviset för de svenska motorcyklarnas konkurrenskraft fick man vid
sommarens Solvalla-lopp, där så gott som alla Sveriges och Finlands främsta racer-ekipage
ställde upp till start och där den svenska Rex (genom Carl Jonsson) överlägset segrade i
sologruppen, medan Husqvarna (med Malmberg som förare) tog första pris bland
sidvag-narna och tredje pris i sologruppen. I det svenska T. T.-loppet på hösten erövrades första
lagpriset av Rex och det andra av Suecia — detta för att nämna endast ett par av den
svenska industriens triumfer under året.

Motorsporten inom Sverige under året inleddes på hävdvunnet sätt med racerloppen över
isbanornas »flygande kilometrar», och för första gången i motorsportens ganska korta
historia lyckades det svenska racermän att sätta världsrekord. Det var Edvard Magner på en
1,000 kbcmis Royal Enfield, som körde snabbare än hittills någon sidvagnsförare, och Ivar
Skeppstedt, som med en 350 kbcm is F. N.-solo satte n5^t världsrekord i B-klassen. Magners
»medeltid» för loppen i kilometerbanans bägge riktningar blev 20,225 sek., och det nya
världsrekordet löd på 177,997 km/tim. Tiden för Skeppstedt noterades till 21,34 sek. och
hans rekord på 168,697 km/tim. De bägge svenska förarna (och deras maskintrimmare
Robert Lindholm och Folke Mannerstedt) riktade med en gång hela motorcykelvärldens ögon
på det avlägsna Sverige, och deras prestationer måste anses vara det förnämligaste, som
svenska motorsportmän hittills utfört. Vid samma tillfälle som de bägge världsrekorden
slogos — den 6 februari på Edsviken — sattes fyra nya svenska rekord.

D-e svenska motorcyklisterna visade under året vid flera tillfällen, att de fortfarande äro
främst i Norden som racerförare. Den första landskampen mot Finland, på Kotkabanan
utanför Helsingfors, under sommaren förlorades visserligen genom att två av de svenska
representanterna körde omkull under sina lopp, men i den individuella tävlingen placerade
sig svenskarna på alla de främsta platserna, och vid de bägge tävlingarna på Solvallabanan
utanför Stockholm besegrades grundligt alla Norges och Finlands bästa förare. De Nordiska
mästerskapstävlingarna i Korketraekkeren vid Oslo, som under 1929 gingo för femte gången,
blevo liksom de fyra tidigare åren en triumf för ’Sverige. Carl Jonsson på den svenska
Rex blev Nordisk mästare i sologruppen och Robert Lindholm i sidvagnsgruppen. I
lagtävlingen vann Sverige sin femte seger genom Carl Jonsson, Gunnar Kalén och Per Nyström:

— 230 —

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:05:04 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svda/1929/0230.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free