Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Guldmyntfoten och valutorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Guldmyntfoten och valutorna.
Den under året starkast fluktuerande valutan var den spanska, som i Stockholm
högst noterades i 61: 20 och lägst i 50: —. Orsaken var närmast den vacklande
valutapolitiken. För att undvika spekulation i pesetas meddelade regeringen icke
vid vilken kurs den ville stabilisera. Under 1928 såg det ut, som om meningen
var att återföra valutan till gamla parivärdet, men stegringen motarbetades och
härpå förslösades stora belopp av de krediter, som under nämnda år upptagits i
London och Newyork och ställts till valutakommissionens förfogande. Inget
verkligt samarbete etablerades med nationalbanken, som länge höll för låga räntor. I
slutet av 1929 voro de utländska krediterna slut. Regeringen upptog i stället ett
inhemskt lån på 350 milj. pesetas, vilket genast fulltecknades. Lånet skulle
inbetalas i utländska valutor, i den mån dessa redan funnos i tecknarens ägo. Ny
chef för centralbanken tillsattes på hösten. I utlandet förvånade man sig över att
den väldiga guldkassan på 2 J/2 milliarder pesetas ej utnyttjades för att stödja
valutan. Vid årsslutet var denna lika vacklande som förut.
I oktober beslöt förbundsrådet i Schweiz övergång till guldväxelfot. Ända sedan
kriget hade Schweiz haft tvångskurs på sedlar och silvermyntfot och någon ändring
hade icke vidtagits med hänsyn till den gamla latinska myntunionen, som emellertid
ej kunde återupprättas. Nationalbanken är skyldig att inlösa sina sedlar i
schweiziskt guldmynt, men så länge sedelbankerna i tongivande utlandsländer icke inlösa
sina sedlar i guld, kan nationalbanken välja mellan att betala i guldmynt,
guldstänger eller i guldvalutor.
Den 7 februari antog rumänska parlamentet en myntstabiliseringslag, enligt
vilken en leu är lika med 3,1 guldcentime. Rumänien fick ett lån på 102 milj. dollar
i Paris och underguvernören i Banque de France Rist antogs till finansiell
rådgivare för en tid av tre år.
Tjeckoslovakiens ministerråd beslöt i oktober att förelägga nationalförsamlingen
ett lagförslag till guldmyntfot, enligt vilket en tjeckisk krona skall vara likvärdig
med 44,58 milligram fint guld, d. v. s. att 33 : 75 krönen motsvarar 1 dollar.
Valutan hade legat stabil i 3 år omkring den kurs, till vilken stabiliseringen
genomfördes. Detta skedde vid årsskiftet 1930 utan svårigheter.
Japans förut omnämnda återgång till guldet bestämdes att ske från 11 januari
1930.
"’ — 286 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
