Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Märkligare dödsfall i utlandet - Georges Clemenceau
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
M
Georges Clemenceau.
ed Georges Clemenceau, som avled på morgonen den 24 november, bortgick en man,
vilken redan tillhörde historien. Hnr domen över honom må falla, är ett visst: sent
födes hans like. Georges Benjamin
Clemenceau såg första gången dagen i Vendée 1841.
Redan under studietiden var han politiker och
oppositionsman och dömdes 1862 till en månads
fängelse för demonstration mot kejsardömet.
Efter avslutade medicinska studier for han till U.
S. A., varifrån han efter flera års vistelse där
återvände först 1869.
Med fransk-t3^ska kriget börjar hans politiska
l)ana. Ett par dagar efter nederlaget vid Sedan
blev han mär över 18 :e arrondissementet,
Mont-martre. Deputerad 1871, tog han säte bland
yttersta vänstern i nationalförsamlingen. Under det
blodiga kommunardupproret befäste han sin
popularitet hos huvudstadens befolkning genom det
orädda sätt, varpå han utövade läkarkallet.
Sommaren 1871 invaldes han i municipalrådet, vars
president han efter några år blev. Ånyo
deputerad för Montmartre 1876 bekämpade han Miac
Mahons politik liksom ock den konservativa
ministären Broglie och som radikalernas ledare 1880
sin forne bundsförvant Gambetta. Han störtade så
gött som sam.tliga franska ministärer under det
följande årtiondet, f ramtvang Grévys avgång
från presidentposten, och valet av Carnot i hans
ställe och bidrog att föra general Boulanger till
makten för en tid. Motståndare till den ryska
alliansen ville han ge de franska intressena ett
pålitligare stöd i en anslutning till England, varför han av sina motståndare beskylldes vara
köpt för engelska pengar.
Utestängd från kammaren vid nyvalen 1893 ägnade han sig med iver åt journalistiken.’
Redan 1880 hade han debuterat som tidningsman och skaffat sig ett eget organ i »La Justice».
Dreyfusprocessen föranledde honom att skaffa sig ett nytt språkrör i »L’Aur6re», och det var
också han som mest bidrog till resning i målet (1898). År 1902 gjorde han sitt återinträde i
parlamentarikernas led, denna gång som senator, blev våren 1906 inrikesminister i Sarriens
ministär och bildade på hösten eget kabinett. Ett misstroendevotum, föranlett av Clemenceaus
anklagelser mot Delcassé för att ha velat framkalla krig med Tyskland under
Marockokonflikten 1905, störtade ministären sommaren 1909. Efter en utflykt till Sydamerika 1910 återvände
Clemenceau till senaten, där han störtade Caillaux 1912 och Briand 1913. I sin nya tidning
»L’homme Libre» bekämpade han oförtrutet Poincaré både som presidentkandidat och president.
Såväl före som efter världskrigets utbrott 1914 skonade han i sin kritik inga personer
eller institutioner. För denna hade han ett forum i senatens utrikesutskott och utskott för
krigsärenden, där han var ordförande, förbigången vid bildandet av Briands »nationella»
ministär hösten 1915. Hans ständiga bekäm.pande av alla yttringar av sviktande segernit
och varje tendens till samförståndsfred framkallade till slut en folkstämning, som utpekade
honom såsom »segerns organisatör». Vid ententepolitikens kritiska punkt 1917 efter Italiens
nederlag och bolsjevikrevolutionen, kallades han att bilda regering. ♦
Som ministerpresident och krigsminister förde han ett enastående kraftigt och brutalt
regemente, men 1918 kom också centralmakternas sammanbrott och 1919 fredskonferensen i
Paris. Vid denna vann han ej fullt den fred i fransk nationell anda han åsyftat, men han
medverkade till ideologen Wilsons svåra moraliska nederlag. Då han vid valet av president
efter Poincaré i januari 1920 stannade i minoritet bland republikanerna, lämnade han posten
som konseljpresident och drog sig för alltid tillbaka till privatlivet. Åren närmast därefter
bereste han främmande världsdelar och talade ofta i en anda full av bitterhet. Sedan dess
har han levat i sin hembygd sysslande med litterärt arbete, det allra sista året med sin
stridsskrift om brottningarna mellan honom och Foch, den franska segerns båda huvudmän.
"’ — 319 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
