Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Inrikespolitisk översikt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Statsrådet A. W. Rundqvist inträdde den 12
december i ministären Ekman.
satte en så gott som enhällig vänster sitt
veto. Under debatten hade regeringen
gjort denna fråga till kabinetts fråga, och
beslutet resulterade sålunda i, att
regeringen den 2 juni på morgonen
inlämnade sin avskedsansökan.
Budet gick närmast till hr C. G.
Ekman, som förklarade sig villig. Han fick
i konungens uppdrag en anvisning om,
att regeringen om möjligt borde byggas
på bredast möjliga bas, men kunde icke
tillmötesgå denna önskan. Ministärens
parlamentariska grundval begränsades
till det frisinnade partiet. Hr Ekman blev
själv stats- och försvarsminister.
Utrikesminister blev landshövdingen i Malmö
frih. Fr. Ramel, justitieminister
justitie-rådet H. N. Gärde, finansminister grossh.
F. Hamrin, socialminister byråchef Sam
Larsson, kommunikationsminister
riksdagsman Ola Jeppsson från Mörrum,
ecklesiastikminister biskop Sam Stadener,
jordbruksminister godsägare B. von
Stockenström och handelsminister grossh.
David Hansén. Därtill komma tre
konsulter, av vilka en, statsrådet S. E. Österberg, närmast hade till uppgift att svara
för jordbruksbeslutens omsättande i praktiken. Efter detta arbetes avslutande
avgick han också i mitten av december och ersattes av expeditionschefen i
försvarsdepartementet häradshövdingen A. W. Rundqvist. Regeringen framlade ett
tämligen allmänt hållet regeringsprogram.
Efter detta följde riksdagens avslutning inom några dagar. Ett par stora
frågor återstodo, bl. a. kommunallagarna och lagen om församlingsstyrelse samt
budgetavslutningen. Därvid visade det sig, att på grund av de utgiftsökningar,
som skett under riksdagen utöver k. m :ts förslag, kunde den av finansministern
i statsverkspropositionen förordade skattesänkningen med fem enheter icke
genomföras.
Efter riksdagens avslutande blev det en av regeringens närmaste uppgifter att
genomföra besluten om skydd för spannmålsodlingen. Detta skedde i form av ett
avtal med kvarnarna i landet, enligt vilket dessa skulle förbinda sig att tillämpa
dels en viss inmalningsprocent i fråga om svensk spannmål, dels vissa
överenskomna priser. Regeringen hade sålunda vid beslutets tillämpning icke direkt följt
riksdagens beslut, utan i stället anslutit sig till socialdemokraten herr P. E.
Skölds avslagna motion om minjmipriser på spannmål. Det första avtalet, som
gällde till mitten av september med uppsägningsrätt dessförinnan, hälsades i
första ögonblicket med tillfredsställelse. Sedermera visade det sig dock dels,
att inmalningsprocenten varit för lågt tilltagen, dels att de fastslagna priserna
för större delen av jordbrukarna icke betydde någon lättnad, eftersom kvarnarna
74
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
