Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Annus Medicus 1930. Av professor T. Thunherg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Figuren återger utseendet av två
papegoj-sorter, kända som bärare av papegojsjukans
smittämne.
I det ojämförligt största antalet fall härrör
smittan från den större papegojsorten, den
gröna amazonpapegojan (Chrisotis Amazonicus).
Erinras må om, att beteckningen grön å
nämnda papegojsort endast anger den övervägande
färgen. Så är dess huvud himmelsblått, dess
vingar röda undertill o. s. v. Den andra, här
ovan avbildade, mindre papegojsorten, den
australiska papegojan (Melopsittacus undulatus),
är även den övervägande grön, men saknar de
grälla färger, som eljes utmärka den
amazoni-ska papegojan. Det är mer sällan den
iakttagits som smittspridare.
tusentalet. Den uppträdde emellertid,
såsom av bifogade karta framgår, på
ej så få ställen i Europa. Vårt land
slapp undan med 3 fall, iakttagna på
sjukhus i Göteborg.
Då, enligt beräkning, till Europa
årligen införas väl 50,000 papegojor och
då papegojorna ej sällan från sitt
hemland medföra sjukdomen, får man i
framtiden alltjämt räkna med den för
vår världsdel. Att folk skulle vilja
avstå från papegojans sällskap för att
undgå en avlägsen risk, är nog ej att
vänta.
Den Calmette’ska vaccinationen mot
tuberkulos. Olyckan i Lubeck.
Stor uppmärksamhet tilldrog sig
under året den vaccinationsmetod mot
tuberkulos, som är knuten vid den
franske forskaren Calmette’s namn.
Calmette^s förfarande bygger på samma grundval som andra
vaccinationsmetoder, nämligen på det förhållandet, att en enda lindrig infektion vanligen
förorsakar en rätt lindrig sjukdom, vilken oftast håller sig godartad och går till
hälsa, varefter den skänker skydd mot förnyade infektioner.
Vad tuberkulos beträffar, synes immunitet åstadkommas endast medels levande
tuberkelbaciller. Men villkoret för att kunna inympa dylika på människor är, att
bacillernas virulens försvagats i så hög grad, att de icke på något sätt skada
föremålen för vaccinationen.
Föregående forskares försök med försvagade tuberkelbaciller hade lett till
negativa resultat. Men Calmette utexperimenterade med sin kollega Guérin ett
egenartat sätt att försvaga bacillernas virulens. Han odlade dem på ett
potatis-glycerinnärmedel, vilket försatts med oxgalla. Odlas nötkreaturstuberkelbaciller
på ett dylikt substrat, försvagas de allt mer och mer. Efter fortsatta ympningar
under 13 år hade han lyckats framställa en bacillstam, som visade sig vara
fullständigt ofarlig för djur.
Med dessa levande, men avirulenta (försvagade) s. k. »BCG-tuberkelbaciller»
(Bacillus Calmette-Guérin) påbörjades vaccinations försök på djur och, sedan
dessa utfallit lyckligt, även på människor.
Den första barnvaccinationen skedde i juli 1921. Då gavs BCG-vaccin åt ett
nyfött barn, som vårdades av sin lungsotssjuka mormor och sålunda befann sig
i ett sådant läge, att faran för smitta var särdeles stor. Vaccinationen medförde
inga rubbningar i barnets hälsotillstånd. Barnet levde i en mycket »bacillrik»
omgivning, men har dock hållit sig friskt och utvecklats normalt. Snart begynte
flera parisläkare utföra B CG-vaccinationer.
112
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
