- Project Runeberg -  Svenska Dagbladets Årsbok / Åttonde årgången (händelserna 1930) /
119

(1924-1944)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den nya astrofysikens landvinningar. Av Ansgar Roth

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Tvä fotografier från Lowell-observatoriet av den trakt i Tvillingarna, där flaneten Pluto
upptäcktes. Planeten, den lilla ljuspricken omedelbart framför pilspetsen, har på bilden till
höger förflyttat sig intill den stjärna, som på den Vänstra bilden utmärkes med ett kors.

bilda således ett slags satelliter till Vintergatan. De »kapteynska st
järnströmmarnas» fenomen och den av G. Strömberg funna dissymmetrien i
himlakropparnas rörelser förklaras enkelt och naturligt ur det stora systemets dynamiska
egenskaper utan att hypotesen om ett »lokalt system» i solens grannskap
behöver tillgripas. Den anhopning av solar, som har konstaterats i den trakt av
Vintergatan, där vi ha vårt hemvist, bör enligt Lindblads mening uppfattas
såsom ett tillfälligt sammanträffande av ett antal stjärnmoln.

Men det kan också tänkas, att det stora systemet är ett aggregat av två eller
flera mindre. Enligt K. Lundmark finnas åtminstone fyra kompanjoner i
det stora kosmiska bolaget: Skyttens stjärnmoln i centrum, det »lokala»
molnet och de två magellanska molnen på södra himlavalvet. Härtill komma de
hundra klotformiga hoparna — en art av vagabonder, som vandra från
vintergata till vintergata utan att äga fast bostad vid någon av dem.

De interstellära molnen.

Föreställningen, att Vintergatan roterar som ett enda stort system, har på
senaste tiden fått ett starkt stöd genom en märklig undersökning av Plaskett.
Denne har studerat stjärnor med mycket hög yttemperatur. I dessa stjärnors
spektra förekommer i regel en linje, härrörande från ioniserat kalcium, ehuru
denna linje borde uppträda först vid lägre temperatur. Linjen uppstår i själva

119

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:05:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svda/1930/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free