- Project Runeberg -  Svenska Dagbladets Årsbok / Åttonde årgången (händelserna 1930) /
190

(1924-1944)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Modet 1930

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

En för 1980 års moa /cara/ctäristisk hatt,
lämnande pannan bar, av mjuk, luddig filt.
Pumps av svart mocka med infällmngar ap
javaödla.

ha uppievat en förnyelse, de ha framställts
i nya vävnadstyper och av särskilt lena och
smidiga garner. Under vintern och våren
var den engelska tweeden i en enastående
variation av mönster och kvaUteer det stora
modet för kappor, dräkter, sport- och
vardagsklänningar. Till höstsäsongen däremot
blev det fina, mjuka, enfärgade franska
yllet ytterst modernt till vardags- och även
mellanklänningarna, vilkas stil var mycket
strikt och knapp med en över höften stramt
tillhållen kjol, skärp i midjan, lätt blusat liv
och som enda utsmyckning ett läderbälte
med ett arbetat spänne (ofta i strass), några
knäppar eller ett vitt krag- och
manschett-garnityr. Vad som gav dessa, skenbart
ytterligt enkla kläder dess elegans och chic
var den skickliga skärningen, den absoluta
passningen och det fina arbetet, som kan
presteras endast av kunniga skräddare, och
därför har detta mod med all rätt
rubricerats exklusivt.

Detsamma gäller i lika hög grad
aftontoaletten, som under år 1930
företett en lysande prakt i snitt och stil,
färger och stoffen Längden har ökats
successivt under årets lopp. Under
vintern och våren såg man ännu aftonklänningar, som voro kortare fram eller i
sidan, under sommaren voro de vippande lösa flikarna, som passa för ett tunt och lätt
sommartyg, mycket typiska för dansklänningen. Men till hösten var aftonklänningen hellång,
oftast släpande bak. Vidden försvann däremot, trollades undan i skärningen för att göra
silhuetten så slank och knapp som möjligt. Livet fick ofta blusa lätt eller draperades
ka-puschonglikt över byst och rygg. Lösa ärmar var ett annat nytt drag i aftonmodet, endera
smala och åtsittande från handleden och ett stycke upp över armbågen, eller klockskurna
och vida, vilka började först vid armbågen. Samtidigt kommo de långa handskarna igen
till kvällsbruk — i hudfärg eller starkt rött, grönt, svart eller silver. D^n korta
aftonkappan eller jackan, som lanserades på hösten 1929, höll sig under hela detta år kvar i
modet och tenderade nästan att bli fullt införlivad med aftontoaletten som en organisk del
av denna. Jackorna gjordes i alla upptänkliga material, korta och boleroartade av samma
tyg som klänningen, av sammet i brytande färg, guld- och silverlamé samt alldeles i slutet
av året även i pärl- och paljettbroderat material Över huvud taget skönjdes en återkomst
av pärlmodet, helt paljetterade, pansarblanka och glittrande aftonklänningar visades vid
flera av senhöstens modeuppvisningar, mest i svart men också i en stark, likörgrön färg.
För både mellanklänningar, dräkter och aftontoaletter användes oerhört mycket sammet i
nya, dunmjuka silkeskvalitéer.

Beträffande färgerna visades en sådan förkärlek för svart och sammansättningen svart
och vitt, som sällan setts maken till. Modekollektionerna bestodo till två tredjedelar av
helsvarta saker, till vardags, till te, middag och dans var svart högsta modet, och under hösten
såg man så gott som endast svarta överplagg. De färger, som förekommo sparsamt,
inkilade bland allt detta svarta, voro intensiva, tunga nyanser av rött, en mörk vinnyans, som
kallades médoc, mörkbrunt och grönt i alla möjliga, mest mycket klara och starka nyanser.
Helvitt behöll sin plats som favoriserad aftonklänningsfärg. I ylle och till utebruk sågos
inga ljusa färger mer än möjligen något grått.

Kappan följde kjollängden åt och blev längre och ofta en smula ojämnt skuren i kanten,
stupande ner bak och ofta något klockskuren i ryggen. Den lilla capen, som var sommarens
stora modedetalj — om uttrycket tillätes — och gav alla kappor kuskfason, utom att den var
tillbehöret till alla sommarens aftonklänningar och ersatte vinterns aftonjacka, gick på
höstsidan igen på vinterkappan men endast i rudimentär form, bildande ett slags till midjan

190.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:05:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svda/1930/0190.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free