Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Märkligare dödsfall i utlandet 1930
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Rustad.
8chauman.
Sverdrup.
der Oscar II :s tid kungafamiljen på många
resor. Levde efter 1925 som privatman.
Schauman, Georg, finsk överbibliotekarie,
(* 1870 t 16/10). Bedrev historiska studier
i Finland och Sverige och gjorde för
biblioteksändamål studieresor till flera andra
länder. Amanuens vid universitetsbiblioteket i
Helsingfors 1893 och docent i
nationalekonomiens historia 1903. Deltog från 1897
flera år i ridderskåpets och adelns
förhandlingar vid lantdagarna och företrädde sedan
1919 Nylands län i riksdagen inom svenska
gruppens radikala flygel. Bror till
Bobri-kovs baneman Eugen Schauman.
Sverdrup, Otto Neumann, norsk
ishavs-farare, (* 1854 t 26/11). Gick till sjös 17
år gammal, blev styrman 1878 och förde
sedan under många år fartyg som kapten. År
1888 deltog han i Nansens skidfärd över
Grönland och var befälhavare på Fram
under Nansens 1893 startade
Nordpolsexpedition. Träffade samman med Andrée på
Danskön 1896. Startade 1898 med Fram en
ny arktisk expedition, varunder han med
hjälp av släde och skidor utforskade den
vita fläcken på kartan mellan Smith Sund
och Parryöarna och utförde en grundlig
vetenskaplig undersökning. Återkommen till
Norge 1902 skildrade han färden i »Nytt
land, fyra år i arktiska nejder» och ägnade
sedan dess större delen av sitt liv åt
arktiska expeditioner, bortsett från 1905—07, då
han skötte en plantage på Kuba. Sålunda
räddade han 1914 den ryske polarforskaren
Vilkitski ur en kritisk situation vid Kap
Tjeljuskin och ledde 1920 en rådsrysk
undsättningsexpedition med isbrytaren
Sviato-gor till Karahavet. År 1924 undersökte han
i Västindien möjligheterna för valfångst och
blev efter färden ledare för ett nybildat
valfångstbolag. Redan 1906 hade han av stor-
tinget tillerkänts en livstidspension. »Otaliga
äro de minnen han efterlämnat såsom en
kallblodig och modig man, en sällsynt
erfaren och duglig färdledare inom
polartrakterna samt en chef, som under alla
omständigheter sörjde för expeditionens och
deltagarnas bästa.» (Professor Gerard De
Geer i Svenska Dagbladet.)
Taft, William Howard, amerikansk
expre-sident (* 1857 t 8/3). Gick först
advokat-och domarvägen och blev som republikan
1890 justitieminister i Harrisons kabinett.
Två år senare blev han unionsdomare,
varvid han speciellt handlade arbetstvister. Är
1900 ordförande i den kommission, som
skulle förvalta Filippinerna, skötte han detta
uppdrag med mycken skicklighet och erhöll
senare ett liknande på Kuba. Valdes 1908
med stor majoritet till president och
genomdrev som sådan bland annat
Panamakanalens befästande, men ansågs alltför lamt
bekämpa trusterna, vilket ledde till brytning
mellan honom och Roosevelt. Vid följande
presidentval besegrades han av Wilson och
drog sig tillbaka från politiken för att sköta
sin juris professur, som han tidigare under
några år skött. Under världskriget stödde
han först Wilsons neutralitetspolitik, men
anslöt sig senare till agitationen för militär
beredskap. Sökte efter kriget främja U. S.
A :s ratificering av freden och medlemskap
i N. F. Av Harding utnämndes han 1921 till
president i unionens högsta domstol.
v. Tirpitz, Alfred, tysk storamiral (* 1849
t 6/3). Blev kadett i preussiska
marinen 1865 och det tyska torpedvapnets
förste inspektör 1886. Utmärkte sig dock
företrädesvis på det marinpolitiska området. Blev
1897 statssekreteraren Hollmans
efterträdare i riksmarinministeriet. Skapade på denna
post en flotta, som i allt utom numerären
330.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
