Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norden 1930. Av redaktör Ejnar Fors Bergström - Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
någon Mussolini. Han hävdade från begynnelsen ganska konsekvent att rörelsen
icke var politisk i vanlig mening, icke ville bilda ett parti, icke eftersträvade en
diktatur utan blott på laglig väg ville förmå de existerande partierna att med
skärpa ingripa mot kommunismen.
Det blir en senare historieskrivnings uppgift ati ådagalägga Lapporörelsens
gradvisa växt. Det var dock redan 1930 möjligt att konstatera, att rörelsen icke
flammat upp fullt så plötsligt, som man i början ville tro. Man kunde till exempel
peka på att Lappopojkarna redan hösten 1926 med våld förhindrade en
kommunistisk fest. Det var dock först i november 1929, som gnistan sattes till
krutdurken. Det började även då med en händelse, som närmast liknade ett pojkaktigt
upptåg. Några utombys kommunister togo sig före att hålla möte i Lappo, iförda
röda skjortor med sovjetemblem. Österbottningarna sågo rött, kommunisterna
fingo ett kok stryk och skjortorna stannade på valplatsen. Så hölls ett
medbor-garmöte i Lappo, där häftiga resolutioner antogos, och en deputation uppvaktade
regering och riksdagsgrupper för att kräva energiska åtgärder mot det utan tvivel
ganska spridda kommunistofoget. Liknande medborgarmöten höllos sedan i andra
delar av Finland. Kraven framfördes i hög grad påståeligt. Fogade sig riksdagen
ej, skulle folket taga saken i egna händer.
Men stormen lade sig, sedan riksdagen märkbart skrämd givit regeringen
vidgade fullmakter i kampen mot kommunismen. Men då riksdagen senare
förkastade en proposition om ändring av tryckfrihetslagen, därhän att
kommunistiska tryckerier skulle kunna stoppas och tas i beslag utan laga dom, tog
rörelsen ny fart. I mars hölls i Lappo ett andra möte, där några talare
åter yrkade pä lett tåg mot Helsingfors. Mani beslöt dock närmast att
bilda en över hela landet utbredd antikommunistisk organisation, som fick
namnet Suomen Lukko (Finlands lås) men som aldrig kom att spela
en större roll utan snart ställdes i skuggan av den från Lappo Hedda
folkrörelsen för att slutligen uppgå i densamma, när även folkrörelsen
organiserades föreningsmässigt.
Någon vecka efter detta andra Lappomöte tog den spontana rörelsen ett nytt
betydelsefullt steg på sin bana: Ett kommunistiskt tryckeri i Vasa blev i nattens
mörker förstört av okända. Gärningen väckte sensation över hela landet, och i
riksdagen interpellerade socialdemokrater och kommunister regeringen. Medan
interpellationsdebatten pågick, spriddes ordalydelsen av ett telegram, som ett
tredje Lappomöte sänt statsminister Kallio, agrarregeringens och agrarpartiets
ledare. Mötet förklarade sig fullt gilla de motiv, som dikterat våldshandlingen,
men denna deklaration endast stärkte den allmänna mdignationen, och
statsministern förklarade, att regeringen skulle inskrida energiskt mot alla
våldshandlingar. P^ullt så enkelt lät sig emellertid krisen icke lösa. Händelsernas gång försatte
regeringen Kallio ur spelet, och det var endast genom att i viktiga punkter
acceptera Lappos anspråk, som det till slut lyckades att återföra händelserna i
lagliga spår.
Under sommaren skiftade situationerna i Finland kaleidoskopiskt. Man visste
icke, var det skulle sluta. Skulle man kunna stämma i ån, när det icke lyckats
att stämma i bäcken? Gick man mot en fascistisk diktatur, mot ett upprivande av
hela den från Sverige nedärvda rättskultur, som Finland rätt helskinnad lyckats
bevara genom det ryska århundradet, genom världskrig och inbördeskrig? Var
343.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
