Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Annus Medicus 1931. Av professor T. Thunherg - Tularemien
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Djur som jämte vildkanin och hare angripas av tularemi,
1. Jordekorren (Citellus beecheyi), 2. Vattensorken (Arvicola amphibius), 3. Hamster (Cricetus
frumentarius), 4, Opossum (Didelphis virginiana).
Övrigt ej heller den gamla världens kontinentalområde var fritt från sjukdomen
i fråga har bevisats av ett antal väl beskrivna epidemier och ströfall från det
asiatiska och det europeiska Ryssland och senare från Norge. Slutligen har
sjukdomen även konstaterats i vårt land, särskilt i Mellansverige.
De djur, vilkas delaktighet vid sjukdomens spridning i första hand fastslagits,
äro vildkaninen, haren och ekorren. Att vattensorken här och var är den
förnämste bäraren av sjukdomen, framgår av iakttagelserna från de stora ryska
epidemierna. De ryska fallen av tularemi hos människa hänföra sig till
pälsjägare, som inrikta sig på vattensorkarnas, i handeln gångbara skinn. Sjukdomen
har också konstaterats hos bland annat hamster och opossum. (Vi lämna en
avbildning av de djur, som jämte vildkanin och hare få anses som tularemiens
viktigaste bärare och offer.)
Då tularemien överföres från djur till djur eller från djur till människa, sker
detta vanligen genom förmedling av insekter. Dock kan smitta även överföras
genom direkt hanterande av det döda djurets organ.
I Amerika har man konstaterat, att det där mestadels är hästflugan (Chrysops
descalis) eller en fästing (Dermacentor andersoni), som förmedlar smittans
överförande på människan. Även insekternas exkrementer kunna förmedla smitta.
Vid de nyligen beskrivna tularemiepidemierna i Ryssland har det befunnits, att
i nästan alla fall smittan ådragits vid flåendet av de djur, som dödats för
skinnets skull. Det är för övrigt antagligt, att detta också är det sätt, varpå
laboratoriepersonal så ofta ådragit sig sjukdomen.
Det sätt, varpå tularemien överföres på människor, gör, att det kan betraktas
såsom en yrkessjukdom, framför allt drabbande jägare, laboratoriepersonal och
eljest sådana, som syssla med döende eller nyss döda, av sjukdomen infekterade
djur.
Tularemien kan uppträda i 4 skilda kliniska former. Den första och
vanligaste formen kan betecknas såsom »ulcero-glandulär». Den karaktäristeras av
121
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
