Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Krisåret 1931. Av redaktör Ernst Klarin - Utlandet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Det misstroende utlandet visade mot placeringar i England och mot den
engelska valutan, hade redan i augusti föranlett regeringen att söka kontakt med
oppositionen för att få en samlingsregering till stånd. Den 25 augusti bildades
också en sådan, bestående av fyra socialister med MacDonald i spetsen, fyra
konservativa, däribland Baldwin, samt två liberaler. Regeringen tog genast itu
med sin förnämsta uppgift, att täcka det beräknade budgetunderskottet för
återstående del av löpande finansår på 74 mill. pund och underskottet för nästa
budgetår på 170 mill. Av sistnämnda summa skulle enligt Snowdens förslag
80 mill. täckas genom nya skatter och resten genom nedskärning av utgifterna,
såsom genom minskning av lönerna från ministrarnas ned till de enklaste
statstjänarnas med 10 à 20%. Sedan engelska valen i slutet av oktober givit ett
resultat av 16 mill. röster för det nationella blocket mot 6.5 mill. för oppositionen
och en efter resultatet avpassad samlingsregering den 5 nov. färdigbildats med
elva konservativa, fem liberaler och fyra socialister av premierministern
MacDonalds fraktion, slog denna regering in på skyddstullpolitikens väg, varvid den
principen följdes att tull lades på hel- och halvfabrikat, medan råvaror lämnades fria.
På vissa varor lades upp till 50% värdetull, vilket måste verka prohibitivt. Även
på jordbruks- och trädgårdsalster lades tull, varav särskilt Frankrike och
Holland träffades. Situationen tillspetsades alltmera och i december kunde man tala
om fullt tullkrig mellan England och Frankrike, sedan sistnämnda land pålagt
en tilläggstull av 15 % gentemot länder med deprecierad valuta.
Vid årets slut hade följande länder måst lämna guldmyntfoten: Argentina,
Australien, Brasilien, Kanada, Danmark, England, Finland, Indien, Japan,
Norge, Nya Zeeland, Rhodesia och Sverige. Dessutom diskuterades problemet
i Sydafrika, Tyskland, Holland och även Förenta staterna i den mån exporten
från dessa länder genom marginalen mellan guldvalutorna och de från guldet
lösgjorda valutorna försvårades. Kravet på en uppgörelse i fråga om skadestånd,
krigsskulder och Tysklands kortfristiga lån växte i styrka. Stillhalte-avtalet
för de tyska kortfristiga lånen hann ej slutbehandlas, men däremot avgav
expertkommittén i Basel den 23 december sitt utlåtande. Kommittén bestod av
Rist, Frankrike, Melchior, Tyskland, Steward, U. S. A., Layton, England,
Franqui, Belgien, Beneduce, Italien, Ohara, Japan, samt av dessa tillkallade:
Rydbeck, Sverige, Bindschedler, Schweiz, Colijn, Holland, och Djuritj,
Jugoslavien. I uttalandet fastslogs i otvetydig form att förutsättningarna för
Young-planen ej slagit in och att alla skulder mellan de olika staterna måste anpassas
efter det rådande läget. Världshandeln hade minskats i stället för att ökas och
guldvärdets stegring hade ökat tyska skadeståndsbetalningarnas liksom alla
andra i guld fixerade förpliktelsers effektiva börda med 40 %. Tyskland skulle
ej kunna återupptaga överföringen i utländska valutor av den villkorliga delen
av skadeståndsannuiteten, då Hoovermoratoriet den 1 juli 1932 utginge. En
katastrof hotade, om ingenting åtgjordes, och regeringarna borde oförtövat
ingripa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
