Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Musiklivet i Sverige 1931. Av Moses Pergament
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den allmänna depressionen bidrog i
varje händelse icke att underlätta
landsortsorkestrarnas annars redan hårda
kamp för tillvaron. Lyckligtvis trädde
staten hjälpande emellan på flera håll.
Sålunda höjdes anslaget till Sveriges
orkesterföreningars riksförbund till åttio
tusen kronor, varigenom utöver det
trettiotal föreningar, som redan tidigare
un-derstötts av lotterimedel, ytterligare tolv
dylika kommo i åtnjutande av bidrag, i
vissa fall ända upp till tre tusen kronor.
Statens offervilja sträckte sig beklagligt
nog icke så långt, att de alltjämt
otillräckligt understödda orkestrarna i
Gävle, Hälsingborg och Norrköping med
större tillförsikt kunde blicka mot
framtiden. Hotet mot deras existens var lika
starkt som förr, trots att exempelvis
Gävleborgs läns orkester kunde glädja
sig åt ett närapå fördubblat åhörarantal.
Operasäsongen i Stockholm bragte
förutom tre premiärer några
nyinstude-ringar och nyinsceneringar av äldre verk
såsom Spader Dam av Tjaikowsky, Fra
Diavolo, Barberaren i Sevilla, Bohéme
och Orfeus i underjorden. Vid reprisen
av den sistnämnda gästades Kungl.
teatern av prof. Max Reinhardt, i vars regi
verket framfördes.’Bland teaterns övriga
gäster märktes — förutom de årligen
återkommande Leo Blech och Nanny
Larsén-Todsen — i främsta rummet
Fedor Sjaljapin, vilkens framställning
av Mefistofeles i Faust blev en
oförglömlig konstnjutning. Andra
uppmärksammade gäster voro Conrad
Ar-nesen, primo huomo vid stora Teatern
i Göteborg, Göta Ljungberg, Kerstin Thorborg, Ingeborg Steffensen från Det
Kongelige i Köpenhamn, Joseph Hislop och norskan Signe Amundsen.
Den första av de tre annonserade premiärerna gällde Carl Nielsens något år
tidigare i Göteborg uppförda ståtliga ungdomsverk Saul och David. Därpå följde
den tyske modernisten Max Brands grumligt djupsinniga Maskinist Hopkins
och till sist italienaren Montemezzis romantiska enaktare Zoraima samt
spanjoren de Fallas spirituella balett Den trekantiga hatten.^
Andra märkligare händelser inom den svenska opera- och operettvärlden voro
Einar Larson i »Saul och David» på K.
teatern.
176
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
