Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Märkligare dödsfall i Sverige 1931 - Tor Hedberg - John Berg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jämte Levertin, höll den kritiska ledningen. Som publicist ägde Hedberg ej den stilistiska
virtuositet, varmed Levertin tjusade sin publik; men han ägde till gengäld en säkrare
smak, och det kan ifrågasättas, om ej hans omdömen i det hela bättre ha hållit streck.
Hur klokt och klart han bedömde teater och böcker kan man se i hans kritiska
samlingsvolymer. I längden var det dock som konstskriftställare han gjorde sig starkast gällande.
Han åstadkom en rad av svenska konstnärsmonografier, skrivna med friskt lynne och
mönstergillt sakhga. Han följde Konstnärsförbundets oppositionella baner, han ställde sin
auktoritet i bräschen för det den gången moderna, och det var en berättigad konsekvens,
när han på äldre dagar fick i uppdrag att såsom sekreterare och intendent vårda Thielska
galleriet, som framför allt är ett minnesmärke över det nationella genombrottet i vårt
måleri. Hedberg var likaledes den förste konstkritiker, som hos oss energiskt tog fasta på
den levande arkitekturen och ärligt satte sig in i dess praktiska uppgifter.
Tor Hedberg var vidare under åren 1910—22 Dramatiska teaterns chef, och sistnämnda
år efterträdde han presidenten Afzelius såsom ledamot av Svenska akademien. På sin tid
tillhörde han dessutom 1906 års teaterkommitté och 1911 års litterära äganderättskommitté.
Filosofie hedersdoktor blev han i Uppsala 1927.
Dr Anders Österiing, ur vilkens i Svenska Dagbladet publicerade minnesord om den
bortgångne ovanstående översikt över hans författarskap såväl som däri uttalade omdömen
äro hämtade, yttrade vidare bl. a.:
När vi tänka på de stora nittiotalsförfattarna, står Tor Hedberg i deras led som en
tålmodigt arbetande värdeskapare, en man av den lugna och trogna lågan. Men hans
framträdande i litteraturen skilde sig så till vida från de samtida kamraternas, som han aldrig
lade an på bländande verkningar och festlig apparition. Han blåste inga fanfarer och
tycktes från början immun mot den flärdfulla farsot, som heter esteticism; en reflekterande
moralist var hans särmärke. Denna läggning skulle med tiden visa sig som hans
obestridliga styrka, även om han ej fick lika lätt att slå igenom som de andra. Och när man nu
nödgas överblicka hans livsverk, är det en summa av insatser, som sträcka sig över flera
arbetsområden men överallt ha karaktären av hans solida, samvetsgranna personlighet.
Hedberg stod i centrum under ett långt skede, han hade bevittnat många
regimförändringar och smakfluktuationer utan att för den skull känna sig som en veteran eller en
emeritus. Starkare än hos andra, som på samma sätt levde och verkade rakt igenom
periodindelningens luftiga gränser, bevarade han även i fortsättningen det allvarsamma,
prövande vetenskapliga draget från åttiotalet.
John Berg,
"P^en svenska kirurgiens ledare under ett betydelsefullt utvecklingsskede, professor
eme-^ ritus John Berg, avled den 21 augusti i Stockholm, 80 år gammal. Han blev med. lic.
\id Karolinska institutet 1878 samt docent i kirurgi vid detta institut i88i. Samma år
promoverades han i Uppsala. År 1885 blev han e. o. professor i kirurgi vid Karolinska
institutet, 1885—1892 var han överläkare vid Kronprinsessan Lovisas vårdanstalt för sjuka barn,
och 1893 blev han ordinarie professor i kirurgi vid Karolinska institutet samt överkirurg
vid och direktör för Serafimerlasarettet. Från dessa befattningar avgick han 1916.
John Berg var — skrev docenten Einar Perman i Svenska Dagbladet — först och främst
läraren och ledaren. Många av vårt lands lasarettsläkare, man kan nästan säga en hel
generation, ha fått sin utbildning vid hans khnik. Bergs skicklighet som läkare och operatör
var allmänt känd. Många hade hans skickliga ingrepp att tacka för liv och hälsa. Berg
utförde även ett grundläggande arbete för sköterskeutbildningen i vårt land, särskilt på
Sophiahemmet. Han grundade vidare Svenska Cancerföreningen för utforskande och
bekämpande av kräftsjukdomarna, och han tog initiativet till Radiumhemmet, som sedermera
erhållit en så storartad utveckling. Berg stiftade likaledes den första sammanslutningen
mellan svenska kirurger, vilken sedermera utvecklat sig till Svensk kirurgisk förening.
Efter sin avgång från professuren utgav han flera vetenskapliga verk över gallvägarnas
kirurgi och ännu på våren 1931 ett arbete om aseptikens införande i Sverige — minnen
från hans första verksamhetsår. I maj 1931 promoverades han till jubeldoktor i Uppsala.
258
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
