Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norden 1931 - Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Å andra sidan kännetecknades myndigheternas uppträdande mot olagligheter
och förlöpningar från Lappohåll av ökad fasthet och snabbare initiativ. Mot
rörelsens tidskrifter och deras redaktion förekommo rättsliga åtgärder: såväl
»Aktivisti» som dess ersättare »Sinimusta» indrogos, den förstnämnda efter en
artikel den 16 februari, vilken ansågs ha till syfte att provocera ett attentat mot
f. presidenten Ståhlberg.
Inrikespolitiskt inleddes året 1931 med presidentvalkampanjen, och det
avslutades med förbudsomröstningen. Presidentvalet omfattades helt naturligt med
stort intresse. Genom allmänna val utses en elektorsförsamling på 300
ledamöter, som väljer president för sex år. En rad kandidater framfördes: främst
statsminister Svinhufvud och f. presidenten Ståhlberg, men också presidenten
Relander syntes ha möjligheter att bli omvald. Socialdemokraterna gingo fram
med sin egen kandidat, häradshövding Tanner. Som speciell bondekandidar
nämndes agrarhövdingen bankdirektör Kallio. Under elektorsvalen brusto
partilinjerna. Lappo framträdde icke som eget parti, men stödde hr Svinhufvud.
När röstsammanräkningen efter elektorsvalen den 15 och 16 januari skedde,
befanns det, att socialdemokraterna erövrat 90 platser, 64 mandat tillföllo
Svinhufvudpartiet, agrarerna hade fått 69 mandat, Ståhlbergsmännen hade lagt
beslag på 52 platser, och svenskarna hade fått 25. I den avgörande voteringen
hade socialdemokraterna förklarat sig komma att stödja hr Ståhlbergs
kandidatur, vilket på sina håll i landet framkallade en irriterad stämning. »Aktivistis»
ovannämnda artikel gav därom gott besked.
Elektorerna samlades mangrant i Helsingfors den 16 februari. Tre
omröstningar företogos. I den andra hade hr Ståhlberg främsta rummet. I tredje
omröstningen kastades emellertid agrarernas hela röststyrka i vågskålen till
förmån för hr Svinhufvud, som också blev vald, ehuru med endast två rösters
majoritet över hr Ståhlberg — 151 röster mot 149. Den 2 mars ägde
presidentskiftet rum i traditionella former.
Efter framförandet av statsminister Svinhufvud som kandidat till
presidentposten uppstod en partiell ministerkris, som varade till dagen efter
presidentskiftet, då den i juli 1930 tillträdda regeringen inlade sin avskedsansökan.
Krisen drog ut ett par veckor. Den 18 mars erhöll chefen för
lantbruksstyrelsen, överdirektör J. E. Sunila, uppdraget att bilda det nya kabinettet, och tre
dagar senare utnämndes ministären, vilkens sammansättning framgår av
förteckningen härovan. Ur partipolitisk synpunkt är ministären Sunila en borgerlig
samlingsregering med sin parlamentariska huvudförankring i agrarpartiet, till
vilket bl. a. statsministern hör, men fyra medlemmar äro samlingspartister, två
tillhöra svenska folkpartiet och en framstegspartiet.
Riksdagen sammanträdde till sin vårsession den 2 februari i Finlands nya
riksdagshus, vilket högtidligen invigdes den 7 mars i närvaro av bl. a. den
svenska riksdagens talmän, hrr Vennersten och Bernhard Eriksson. Till talman
utsågs hr Kallio. Ett ovädersmoln drog upp över den politiska horisonten vid
dechargedebatten i mitten av april med anledning av att grundlagsutskottet skarpt
klandrat vissa regeringsåtgärder föregående höst. En regeringskris syntes
förestå, men genom mellanpartiernas medlande och uppmjukande inskridande
avvecklades krissituationen.
348
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
