Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Norden 1931 - Finland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
De ekonomiska svårigheterna grundade sig både på lantbrukets besvärligheter
och på det ogynnsamma affärsläget för exportindustrien, framförallt
trävaru- och massaproducenterna.
Från bankhåll togs i april initiativet till en räntenämnd med uppgift att
bestämma enhetliga räntor för privatbankerna fr. o. m. 1 juli, då en reglering
nedåt beslöts. Ett sammanträde inför regeringen mellan representanter för
export- och importorganisationer, banker och lantbruksintressen träffade den
3 november överenskommelse om frivillig importreglering.
Den akuta valutakris, som gick över världen under höstmånaderna, drabbade
också Finland. Helsingfors börs stängdes den 19 september för att åter öppnas
först den 8 oktober. Riksbanksledningen kämpade länge emot nödvändigheten
att frångå guldmyntfoten. Sedan emellertid på tre veckor Finlands banks
guldkassa reducerats från 800 miljoner fmk till 300 miljoner, beslöt
riksbanksledningen den 12 oktober att t. v. suspendera guldinlösningsskyldigheten.
Samtidigt höjdes diskontot från 6 till 9 procent; en modifikation företogs dock redan
den 25 samma månad, då diskontot sänktes till 8 procent. Den svåra
betalningskrisen gav uppslag till åtskilliga projekt; ett av dem var tillsättandet av en
valutanämnd, bestående av representanter för Finlands bank och för de tre
största privatbankerna. I december frigavs åter valutahandeln.
Vid årsskiftet 1930—1931 trädde fusionen mellan Helsingfors aktiebank och
Unionbanken i kraft, och jämnt ett år senare ägde en annan stor
banksammanslagning rum, nämligen mellan Kansallis Osake Pankki och Maakuntain Pankki,.
den förra med ett aktiekapital på 200 millioner fmk och den senare 115
millioner fmk.
Också för förbudet blev 1931 ett krisår. Länge hade myndigheterna haft
klart för sig, att något måste göras för att lösa förbudets intrikata problem. I
slutet av januari tillsatte regeringen en åttamannakommitté under ordförandeskap
av lantbruksrådet Edv. Björkenheim med allmänt uppdrag att utreda
nykterhetssituationen i landet. I avvaktan på denna utredning företog sig riksdagen att
höja ölets alkoholhalt till 2,25 viktprocent. På höstsidan förelåg så utredningen.
Den utmynnade i förslaget att frigiva vissa lättare alkoholvaror. Genom
införande av lokalt veto skulle kommunerna ha möjlighet att inom sina rayoner
bibehålla »torrläggningen». Från regeringen framlades ett motförslag, utmynnande
i fri handel med alkoholdrycker — dock med vissa inskränkningar — utövad av
ett monopolbolag, i vilket staten skulle äga aktiemajoriteten samt ensam
beslutanderätt. Ett kontrollråd med stor maktbefogenhet skulle äga att övervaka
näringen. Utskänkning skulle endast få äga rum i samband med
restaurangrörelse. Även i detta förslag inrymdes emellertid det lokala vetot, dock med den
betydelsefulla inskränkningen att företag av betydelse för turisttrafiken skulle
undantagas från kommunernas vetorätt.
Då det emellertid ansågs, att detta problem var av största betydelse för hela
nationen, beslöts att genom en folkomröstning den 29 och 30 december
underställa Finlands folk frågan om förbudets vara eller icke vara. Tre frågor
uppställdes till besvarande: 1) Förbudslagen bibehålles på basen av totalförbud?
2) Skall förbudslagen ändras och en lag stiftas, som tillåter reglerad och
beskattning underkastad tillverkning av och handel med svagare alkoholhaltiga
350
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
